Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I2I —
med löjtnant Bernfelt på ena sidan, och på den
andra en mycket ung flicka, som för tillfället tjenst
gjorde som »förkläde» åt den unga frun och hennes
tillbedjare. Det var en munter och pratsam trio;
da och da hördes ett klingande skratt derifrån
genomtränga sorlet i rummet. Adéle satt i en soffa,
med fötterna stödda mot bordsfoten och armarne
upplagda på bordet, pratande och gestikulerande,
sjelfsvåldigt uppsluppet, som då man oupphörligt
håller ett nyss påfyldt champagneglas i handen.
Då hon fick se Caroline och baronen, gaf hon
till ett rop af glad öfverraskning.
» Välkomna! Välkomna! Vi har undrat hvarför
ni dröjt så länge! Nu sitter ni ned här. Löjtnant
Bernfelt, gå ut och stjäl en stol någonstädes! Hör
nu, min snälla vän,» — med hviskande röst till den
unga flickan, hvilkens tjenstgöring nu kunde sluta, —
»nu är det visst bäst att ni går dit bort, se så
bistert generalskan Engström tittar på oss, hon
tycker nog att vi haft för roligt, det kan ni lita
på! Gå nu snällt till henne och var mycket artig
och påpasslig, så att ni reparerar vår lilla förseelse.»
Den unga flickan, som hade mycken respekt
för generalskan, blef het om öronen och skyndade
sig genast bort, för att uppfylla sina försummade
pligter, dervid icke heller försummande att under
tiden tillsammans med några fruar och flickor
fortala Adéle, »som pa hela dagen icke gjort den
minsta nytta, utan bara sprungit omkring och
kurtiserat marskalkarne».
Roos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
