Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«139 me
denna ena varit befryndad med något konungahus,
— som hade sagt, att han på inga vilkor ville vara
med om något, som generalskan arrangerade. Och
for öfrigt, hur mycken ledsamhet och otrefnad hade
hon ej stält till! Hon: hade grälat på alla, som
sågo glada och vänliga ut. Var det kanske något
opassande att se vänlig ut på en basar? Adèle
för sin del kunde åtminstone icke inse det.
(reneralskan förklarade med orubblig tvärsäker¬
het, att fru von Lindens slamsiga sätt gifvit en
allt annat än fin ton åt det hela. Hon visste tyvärr
flera mödrar, hvilka nu skulle ångra att de låtit
sina unga döttrar vara med. Generalskan var
ledsen häråt, rätt ledsen, ty skulden komme natur¬
ligtvis att skjutas på henne. Men fru von Linden
hade sjelf bedt, åtminstone så godt som sjelf bedt,
att få vara med, och då var det ju omöjligt att
utesluta henne.
Nu lade musikanterna in sina noter; vakt¬
mästarne smögo omkring och släckte ljusen, mar¬
skalkarne togo. af sina blå och gula band, och
snart fans af hela den menniskomassa, som nyss
fylt rummen, endast qvar några af de forsiiljande
damerna och herrarne.
Hvar och en vet, att när en dylik tillställning
är slut, känna alla de som deltagit deri ett begär
att göra någonting, att företaga någonting, troligen
en yttring af samma drift, som i allmänhet manar
det svenska folket att fira fullbordandet af hvarje
storverk med en fest. Är stämningen mycket
hög, superar man tillsammans; är den mera lik¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
