Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 162 —
med hvilken han öfverenskommit om sitt snart full¬
bordade arbetes öfversättning på tyska. Den tyske
professorn satt vid värdinnans venstra sida och
egnade hennes skönhet och behag sin varmaste
hyllning. Caroline var aldrig, äfven under den
djupaste bedröfvelse, likgiltig för en dylik hyllning,
och hon emottog den nu på sitt vanliga uppmun¬
trande och stolta sätt. Hennes ena hvita, blottade
handled hvilade mot bordskanten, och professorns
blickar stirrade envist derpå, medan han talade,
lifligt och högljudt på dålig fransyska, ty Caroline
förstod icke tyska.
»Ni ser på mitt armband,» sade Caroline slut¬
ligen.
»Ja ... ja... en högst vacker och ovanlig
pjes, i sanning,» svarade professorn och böjde sig
djupt ned öfver Carolines hand.
»Det har tillhört min mormors mor. Hon var
hoffröken hos Sofia Albertina, och armbandet är
en egenhändig gåfva af prinsessan,» upplyste Caro¬
line, i det hon knäpte af sig armbandet och räckte
det åt professorn.
» Åh verkligen . . . mycket vackert,» sade denne,
i det han temligen likgiltigt betraktade den kung¬
liga gåfvan. »Tillater ni att jag knäpper det
på er?»
Caroline nickade småleende, och professorn
fäste det på henne så långsamt och tafatt som
möjligt.
När desserten serverades hade stämningen i
det lilla sällskapet blifvit mycket liflig. Glasen höjdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
