Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NN 167 ode
Hon kunde ej förjaga dessa känslor på hela
qvällen. Hvilken ond makt var det som drifvit
henne att såra den, bon kanske minst af alla i
hela verlden skulle vilja visa ovänlighet? Hur hade
hon ej längtat efter honom, hur hade hon ej bäfvat
för att de ej mera skulle återses, hur hade hon ej
grubblat öfver att han ej mera besökte henne, och
nu då han kom, för första gången på flere veckor,
nu visade hon sjelf bort honom! Det var någon¬
ting orimligt, ofattligt i allt detta!
Och en djup suck, nästan lik ett stönande,
afslutade dessa bittra tankar.
Hennes goda lynne var borta, det nöje hon
erfarit af den tyske professorns beundran var slut,
och då hennes gäster vid niotiden kommo tillbaka,
måste hon uppbjuda hela sin sjelfbeherskning, för
att visa sig som en något så när glad och till¬
mötesgående värdinna. Hennes beundrare förvå¬
nades också mycket öfver den förändring hon
undergått, öfver det vemodiga, tankspridda leende
hvarmed hon åhörde hans artigheter och de djupa
suckar, hon flere gånger, trots det muntra samtalet,
ej kunde återhålla. —
Morgonen derpa fick hon en biljett fran Adéle,
hvari denna skref att repetitionen till pjesen iindt¬
ligen skulle ega rum i afton. En känsla af out¬
säglig glädje och lättnad genomfor henne vid läs¬
ningen af denna biljett; hon skulle således återse
honom, hon skulle få förklara — så godt hon
kunde — sin ovänlighet i går afton, och om än
deras kärlek aldrig skulle bli annat än en outtalad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
