Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 170 —
och löjtnanten en liten menande blick, som om
hon velat säga: hade jag inte rätt? är inte min
kusin, fröken Stjerne, ett charmant fruntimmer?
Äfven Caroline, så upptagen hon än var af sin
växande oro öfver baronens dröjsmål, såg intres¬
serad ut och deltog lifligt i samtalet. Fröken
Stjerne utöfvade dessutom ifrån första ögonblicket
en besynnerlig dragningskraft på henne.
Löjtnanten var den ende som satt tyst. Han
var upptagen af en obestämd undran, hvarför han
i fröken Stjernes närvaro icke kunde prata så
ogeneradt och sitta så sjelfsvåldigt som vanligt. Han
började att känna sig besvärad af dessa för honom
ovanliga tyglar, och hans sinnesstämning vägde
midt emellan förargelse och beundran.
»Vår kära baron låter vänta på sig,» sade
Adéle efter en liten paus i samtalet. »Om vi
skulle börja att repetera! Kanske han kommer då!
Hvad det var snällt af dig, min söta vän,» fortsatte
hon och vände sig till fröken Stjerne, »att vilja
hjelpa oss med ackompagnemanget!»
»För all del, det är ingenting att tala om!
Tvärtom, det roar mig.»
De började nu att repetera, men de hade icke
hållit på dermed i fem minuter, då en jungfru kom
in och lemnade ett kort ifrån baronen, på hvilket
han uttalade sin ledsnad öfver att ett oförutsedt
hinder tyvärr nödgade honom att uteblifva från
repetitionen.
»Så forargligt!» utropade Adéle sedan hon last
kortet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
