Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173 —
intagande unge man, man kunde se. Men han
hade i sitt väsende någonting högdraget, nästan
spotskt, som stötte menniskor ifrån honom. Hans
uppfostran hade inte verkat bra på honom; i
stället för att böja honom, hade den gjort honom
öfvermodig och fordrande både på lifvet och
menniskorna.
» Men tror ni inte att vi litet hvar äro ’fordrande’,
som ni säger, då vi äro nitton år?» invände Caroline.
» Åhjo, det tror jag nog, — och många ä’ det
äfven vid framskridnare ålder. Men det är just
det, som är orsaken till så mångas olycka ... Man
börjar sitt lif med orimliga föreställningar, man
tror att verlden är full af fröjder, man fordrar att
menniskorna ska’ vara englar, och när man sedan
finner sitt misstag, då klagar man och känner sig
bedragen.»
»Men,» sade Caroline, »ir det anda inte lyck¬
ligt att under någon tid af lifvet ha sådana
illusioner?»
»Nej,» svarade fröken Stjerne och såg upp
med sin lugna, klara blick, »det tror jag icke.
Ilusioner äro lögner, och det kan icke vara lyckligt
att taga med sig en lögn som respass genom lifvet.
Kan man till exempel tänka sig någonting enfaldi¬
gare än att, som man i allmänhet gör, ängsligt
och skyggt undanhålla unga flickor från vetskapen
om vissa sorgliga förhållanden här i lifvet, hvarom
de ändå en gång måste få kännedom? Man låter
deras kroppar utveckla sig till qvinnor, under det
man håller deras andliga menniska instängd i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
