Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 186 —
gång. Emellertid var det icke fritt fran att »engeln»
utöfvade ett visst besvärligt tvång på sällskapet.
Caroline och baronen iakttogo en instinktmessig
försigtighet i ord och blickar. Löjtnantens humör
blef alltid mindre godt vid slutet af hvarje repe¬
tition. Han fnurrade, stack händerna i byxfickorna,
drog sig undan i vråarne och betraktade planscher
och ateniennesprydnader. Adéle blef då mycket
orolig och tankspridd, och måste slutligen gå till
honom och med ifriga hviskningar söka bevisa
honom, att fröken Stjerne verkligen var en högst
beundransvärd, angenäm och älskvärd menniska.
Löjtnanten var emellertid otillgänglig för dessa be¬
vis, och slutligen började Adéle sjelf att bli trött
på att beundra sin kusin.
Men en förmiddag då fröken Stjerne var hos
Adéle, sade den förstnämnda helt oförberedt:
»Hör nu, min söta vän, jag tycker mig ha
märkt, att ni under repetionerna lägga ett visst
band på er för min skull... Det är emellertid full¬
komligt onödigt. Jag har redan för längesedan
märkt åtskilliga små faiblesser hos en och annan
af er, och det skulle verkligen göra mig ondt, om
jag beröfvade er nöjet att tillfredsställa dem.>
Adéle rodnade, flyttade sig i stolen och gaf
ifrån sig en oartikulerad interjektion med för¬
nekande betydelse.
»Hvad... hvad... kan du ha sett?» sade hon
derefter och drog nervést i stolfransarne.
»Ah...hvarjehanda saker. Jag ville emeller¬
tid bara säga dig, att ni inte alls behdfver genera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
