Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 195 —
kalla det snarkning och väcka honom med en
knuff i ryggen.
Då hon kom in i rummet, var hennes första
åtgörande att häftigt skrufva upp lampan.
»Här osar ju så, att hvilken annan än Claés
skulle vakna deraf,» tänkte hon och fnös för¬
aktfullt.
Derefter stälde hon sig framför sin man och
betraktade honom en stund. Han sag sa löjlig
ut... han hade en liten rund, utstående mun,
och hans läppar sade puh... puh... hvarje gång
han andades. Det började kittla i Adéles skratt¬
muskler, och slutligen brast hon ut i ett högljudt
skratt.
Hvar och en vet att det icke är angenämt
att så der blifva väckt. Man har icke så noga
reda på hur man ser ut under sömnen, och man
känner sig vid ljudet af ett sådant der gäckande
skratt helt plötsligen tryckt af en obestämd börda
af dumheter.
Von Linden hoppade till, vaknade och såg
sig förskräckt omkring.
»Du får förlåta mig, söta Claés,» sade Adéle,
alltjemt skrattande, »men du såg verkligen så out¬
sägligt fridfull och oförarglig ut. Dessutom tyckte
jag att det ej var så farligt att väcka dig, — du
har nu sofvit i öfver en timma.»
Von Linden strök sig ett par gånger öfver
hufvudet, gjorde några kråmande rörelser med
halsen, och betraktade sin hustru med en sträng,
ogillande blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
