Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
att betänka sig litet -— men hur det var, fick
ändå Adéle sin vilja fram till sist.
»Nå, vi går vidare.»
Adéle upprepade nu och prickade med sin
mans bifall för åtskilliga namn. Det var en major,
med fru och tvenne döttrar — tvenne gäss, be¬
dyrade Adéle, men inte utan skick och hållning —
en expeditionschef — icke den trettiofyraårige,
okunnige pojken baron Kruse, utan en hygglig,
pensionerad gammal herre, som var enkling och
hade en tjugusjuårig dotter och en gift son, — en
baron med sin friherrinna, en häradshöfding som,
fastän han icke hade någon lysande härkomst,
likväl var en högst framstående, äregirig, mycket
vacker och mycket elegant herre och dertill gift
med en grefvinna, med flera.
»Na, professor Petterssons, dem ska’ vi val
bjuda?» sade von Linden, då Adéle gjorde ett litet
uppehåll.
»Nej, det tycker jag inte. Hvad ha vi egent¬
ligen för skäl att bjuda dem?»
Ja, något egentligt skäl kunde, eller rättare
ville, von Linden icke uppgifva. Men han kände
inom sig en oemotståndligt kraftig maning att bjuda
professorn, som brukade gifva utmärkt goda herr¬
middagar, och hvilka middagar brukade’ inträffa
just i slutet af april eller i början af maj.
»Vi måste bjuda dem, Adéle, vi måste bjuda
dem, det är ett både intressant och bildadt um¬
- gänge, som jag gerna uppmuntrar...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
