Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 221 —
»En krona,» upprepade mannen med vresig
betoning. »Ja, det är just sådana der småutgifter,
som äro de mest tyngande. Drickspengar hit och
drickspengar dit, — en femtioöring då, en tjugu
femöring då — det är på så sätt man undergräfver
den fastaste ställning.»
»Snålvarg», var det fina och älskliga epitet,
hvarmed Adéle i tysthet hedrade sin man, dock
utan att på minsta vis låta sin glada verldsåskåd
ning förmörkas af hans hotelser. —
En stund derefter kommo baron Dentow och
löjtnant Bernfelt in i salongen.
»Min älskvärdaste Adrienne!» ropade löjtnan
ten, i det han skyndade fram till sin medspelarinna
och eldigt tryckte hennes händer.
På senare tiden kallade han aldrig Adéle annat
än Adrienne, det namn hon bar i pjesen; det
främmande och stela »fru von Linden» var alldeles
bortlagdt, ja det var hardt nära att han en gång
på en förmiddagsvisit frågat jungfrun om Adrienne
var hemma? —
De begge herrarne hade med sig -hvar sin
bukett åt damerna. . Löjtnanten öfverlemnade knä
böjande sin åt Adrienne, som emottog den med
ett ljuft småleende.
»’Du är så smärt som björkens stam’,» dekla
merade löjtnanten och gjorde hotande armrörelser
mot det, tack vare mamsell Dyrell, verkligen smärta
lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
