Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort hvarje tillsats af godt lynne från den stackars
husbonden.
Men allt detta drog tid, och derunder fick
qvartetten ännu en gång vara ensam, tacka hvar¬
andra för den förflutna vintern, erinra sig alla de
glada stunder de haft tillsammans, säga hvarandra
farväl för sommaren och göra upp planer att
träffas till nästa säsong, för att då ha lika roligt
som de nu haft.
»Låt oss inte glömma hvarandra, mina kära
vänner!» ropade Adéle, i det hon oupphörligt
sträckte ut sina händer, än till den ena än till
den andra. »Inte sant, ni liksom jag, känner att
vi har knutit etf vinskapsforbund for hela lifvet!»
Löjtnanten fattade hennes hand, kramade den,
bedyrade att han aldrig skulle glömma och såg
på henne med en lång, hängifven blick.
Det var dock mest Adéle och Bernfelt som
talade; Caroline och baronen voro nästan hela
tiden tysta. Begge kände de detta farväl som en
tung, smärtsam skilsmessa. Caroline vågade ej
möta Dentows blick, som hon allt emellanåt kände
fäst på sig med samma uttryck af förtviflan, som
den haft då de sutto ensamma i Adéles boudoir ;
hon stod med hufvudet nedbdjdt, och trots hennes
bemödanden att vara lugn, kunde hon dock ej
längre tillbakahålla de tårar, hvilka allt större och
tyngre föllo ned på blomsterbuketten hon höll i
sin hand. |
Då Adéle såg dessa tårar började hon också
genast att gråta, och löjtnanten visade oroande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
