Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 245 —
kände hon sig färdig att svimma. Han, som hade
slagit henne, kom henne likväl icke till hjelp, ej
heller sade han ett ord; han stängde dörren efter
sig och stälde sig framför henne med armarne
i kors.
Hon stödde sig mot en stol och såg darrande
upp. Det var ett hårdt och strängt ansigte, som
mötte hennes blick, ett ansigte, der allt tycktes
vara af granit utom ögonen, hvilkas uttryck af
förakt och vrede nästan kom henne att sjunka
på knä.
Hon sammanknäpte sina händer och hviskade
stammande och ljudlöst:
»Hvad har händt?... är hon... har hon.
låt mig komma in... låt mig se... för Guds
skull... sig... tala.»
Gerhard kom fram till henne och fattade begge
hennes handleder.
»Gå till dina kurtisörer och dina vänner,»
sade han med iskallt hånande röst, »hos dem
passar du bättre än vid ditt barns sjuksäng.»
Hon darrade från hufvud till fot. Hennes vid¬
öppna ögon hängde sig fast vid hans ansigte, liksom
när ett barn ej kan taga blicken från ett föremål,
som inger det fasa. De hårda orden hade ej ännu
träffat hennes stolthet.
»Låt mig blott få komma in ett ögonblisk, »
jemrade hon sig och vred sina armar, for att
komma lös, »jag vill bara se henne — hvad det
ar... var inte grym...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
