Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 254 —
Hon stannade, men vände sig icke om, ej
heller svarade hon något. Hon tycktes blott ha
hört ljudet af hans röst, utan att uppfatta hvad
han sade, ty hennes mörka ögon stirrade dröm¬
mande och frånvarande in i skogen.
» Vill du inte sitta här ett ögonblick?» frågade
han ånyo, och hans röst hade ett underligt uttryck
af ursinnig bitterhet och smältande ömhet.
Hon vände sig häftigt om och gick ned åt
stranden. Hon böjde undan en tallgren, som hängde
i vägen för honom, men hon sade ingenting, och
blott en gång mötte hennes blickar hans.
De satte sig vid stranden, hon på en sten och
han på en nedhuggen trädstam.
Der han satt, såg han hennes ansigte i profil.
Han såg äfven att den blifvit skarpare än för några
månader sedan, och att kinden var blek och af¬
magrad. Hennes hand lekte med stenarne på mar¬
ken, och den sänkta blicken följde drömmande han¬
dens rörelse.
Slutligen drog hon en djup suck och höjde
hufvudet. Hennes blick gled öfver de slumrande
stränderna, den blanka, orörliga sjön, bort till de
guldskimrande molnen i vester. Tårarne kommo
i hennes ögon, och ett obeskrifligt leende af saknad
och vemod flög öfver de halföppna läpparne.
»Hvilken frid, hvilken ljufhet i naturen!» suc¬
kade hon och vände sig till sin följeslagare. »Det
är bittert att ej kunna känna sig sjelf i harmoni
dermedl...»
Han skrattade hårdt och föraktfullt.
AgANNEPRENSA7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
