Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 269 —
böjningar med halsen återkommo tätare än vanligt,
och då hans gäster vänligt frågade hur han mådde,
var han nog hänsynslös att klaga öfver sin brist
på sömn och aptit. Och då turen att försaka var
hos Adéle, då dagarne förflöto soliga, ljusa och
enformiga, utan den minsta förströelse, genljöd
nejden af smädelser öfver landtlifvet och det olyck¬
saliga bruket att flytta på så kallade sommarnöjen.
Tyvärr var det i år en mycket vacker och
lång sommar, hvarför expeditionssekreteraren längre
än vanligt qvarstannade på sitt lilla Tusculum.
Adéle började att känna sig förtviflad; sommaren
var efterhängsen som en gammal kokett skönhet.
Den stackars lilla frun betraktade dagligen och
stundligen barometern; men den stod alltjemt lika
högt, himmelen och jorden mötte henne hvarje mor¬
gon med samma oföränderliga, retsamma leende,
och expeditionssekreteraren kunde fortfarande hvarje
eftermiddag hvila en stund i sin hängmatta.
Ändtligen föll barometern och på samma gång
steg genast Adéles lefnadsmod. Hon varskodde sin
man och frågade honom, om det ej vore skäl att
beställa rustvagn. Ty troligen skulle det nu bli
ett förfärligt höstväder med regn och storm, och
troligen skulle alla hyrkuskar i Stockholm innan
aftonen ha hvarenda vagn upptagen. Men von
Linden endast skakade på hufvudet och menade,
att tids nog kommer man till staden.
Emellertid hände det en dag, då han var
pa vag ut till landet, att Adéles väderleksprofetior
gingo i fullbordan. Det började häftigt regna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
