Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
officer. Detta kan nog vara mycket bra, ty han
har godt hufvud och ar road af matematik, men
han är också ganska lat. Få se hur det kommer
att gå för honom här i lifvet. Han är den vack¬
raste, snällaste pojke du kan tänka dig, men det
är ibland någonting i hans blick, som skrämmer
mig. Jag blir så rädd, när jag i ett öga ser fram¬
skymta denna blixt af lidelse!... Om alla de,
som icke veta hvad den blicken betyder, om alla
dessa lugna, triviala hvardagsmenniskor, som icke
känt hur det är att ha denna eld i blodet, siom
aldrig ha blifvit frestade hvarken af sig sjelfva elller
af andra, — om de visste hur man maste kiinapa
och bedja, för att Ofvervinna sig sjelf och besegra
frestelserna, — skulle de kanske inte vara så snalyba
att fälla domen öfver den felande!... O, min viän,
jag tackar Gud att jag fått mina ögon öppnade,
skedde det än på bekostnad af mitt lugn och min
stolthet. »Tout comprendre, c’est tout pardonner»,
hur sanna äro ej dessa ord! — —
Här blef jag afbruten af Ingegerd, som ropade
på mig, — men fortsätter igen. Då Ingegerd hörde
att jag skref till hennes »allra käraste tant», sade
hon att jag skulle helsa dig så »rysligt, förfärligt
mycket, så mycket jag orkade». Du skulle ha
sett hur hennes ögon glindrade, då hon sade dettta,
och hur hon kramade min arm, för att ge mera
eftertryck åt sina ord!
Ack, lilla Ingegerd, hon är mitt lifs största
sällhet och största plåga! Allt ifrån den gången,
då jag glömde mina moderspligter emot henne och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
