Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl den tolftes första regeringsår, af F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
F. F. CARLSON. 10
Sverige och förlikning med hertigen. Den åldrande konung
Kristian den femte sökte lugn för sig och riket.
Det märkliga inträffade verkligen, att Sveriges närmaste
grannar och gamla vedersakare: Danmark och Polen samtidigt
sökte Sveriges förbund.
Det liar varit en allmän föreställning, att grannmagterna
genast efter Carl den elftes död voro färdiga att gemensamt
öfverfall a Sverige och att det, långvariga kriget var ett slags
nödvändighet, Men en sad an föreställning är icke enlig med det
verkliga förhallandet. Långt ifrån att anfallet skulle varit från
början uppgjordt och öfverenskommet, finner man tvärtom, att
dessa gamla motståndare, föranledde af sin ställning, i likhet
med de magter, vi nyss omtalat, i sjelfva verket önskade
Sveriges vänskap.
Sverige stod således i den mest fördelaktiga ställning. Från
alla sidor söktes dess förbund. Den stora frågan var, liuru dessa
anbud skulle mottagas. Och detta åter berodde väsentligen på,
huru den utrikes politiken i Sverige handhades. Den djupa
söndringen emellan dem som bäst kände dessa ärenden, i förening
med den allt för hårdt, tilldragna enheten vid deras afgörande,
med ali magt lagd i en ovan hand, bådade icke godt.
Ehuru, på sätt vi nämnt, samma motsatser som förut gjorde
sig gällande i den svenska utrikes politiken, stodo dock de krafter,
som derpå kunde inverka, i ett annat förliallande till hvarandra,
och den vilja, som skulle gifva utslaget, var icke mer den samma.
Det blef nu af stor betydelse för de utrikes an ge 1 ägen hetern a,
att, kort efter 111 y 11 diglietsförklaringeii, flere af de mest
framstående männen kommit att försättas så godt som utom en större
politisk verksamhet. Detta var fallet just med Bielke, Wrede,
Gyldenstolpe. Alla dessa voro fransyskt sinnade och tillika,
åtminstone de två först nämnda, benägna för vänskap med
Danmark. Man liade, ehuru litet det var meningen, icke kunnat
göra Bengt Oxenstjerna en större tjenst än da man aflägsnade
desse lians hätske motstandare.
Deremot var det för honom högst olägligt, att Sveriges
förhål lande till kejsaren vid samma tid stördes genom en
uppkommen stridighet i anledning af en arfstvist i Mecklenburg; i
följd hvaraf till och med den omedelbara diplomatiska
förbindelsen mellan båda hofven för en tid blifvit afbruten.
Oxenstjerna gjorde de största ansträngningar för att ställa missför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
