Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl den tolftes första regeringsår, af F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
F. F. CARLSON.
10
sin äldste sons, den regerande hertigens fördel: hans förbindelse
med prinsessan Hedvig Sofia var nemligen ännu ej fullt bestämd.
Hertiginnan hade pä sin resa i fem dagar varit utsatt för den
svåraste väderlek, med blåst och snö, men oförfäradt fortsatt
färden med sexton hästar spända för sin vagn, tills hon
slutligen måste utbyta den mot en bondsläde. Framkommen fick
hon sin bostad på slottet och var under hela sin vistelse
konungens gäst. Tio dagar senare anlände den danske ministern
baron Juel, sedan han åtskilliga gånger vältat i snön, och
anfallits af giktplågor, så att han mäste börja sin vistelse med
att intaga sängen. Slutligen infann sig i Februari prinsessan
af Braunschweig-Bevern med sin dotter, under förevändning att
bevaka en rättstvist, men i verkligheten i samma ärende som
de nyss nämnda. När hennes ankomst tillkännagafs, lär Carl
den tolfte hafva yttrat: »hvad vill hon här? vi hafva väl nog af
det slaget här nu». Äfven hon blef emellertid konungahusets gäst
till långt fram på sommaren.
Förut befunno sig i Stockholm ett wiirtembergiskt sändebud,
som underhandlade för en prinsessa af detta hus, och den
bran-denburgske ministern, hvilken sökte att vinna konungens bifall
till en förbindelse med sitt hof.
Den blifvande store härföraren fann sig sålunda formligen
belägrad af prinsessor. Vid femton års ålder är det icke sä
lätt att, ehuru mycken omsorg må hafva nedlagts på
porträtterna, göra ett val för lifvet. Må hända bidrogo dessa många
tidiga framställningar i sin mån att framkalla den motvilja mot,
äktenskapets band, som sedermera rotfäs te sig hos Carl den tolfte.
Baron Juel, en erfaren diplomat och särdeles bekant med
svenska förhållanden, började genast sin verksamhet och underlät
visserligen intet af hvad som kunde göras för att vinna det stora
ändamålet. Han satte i rörelse både herrar och damer ocli tog
i anspråk konungens omgifning ända ned till kammart j enaren.
Men lian beklagade sig ändå i sina berättelser öfver »brist på
instrument». Nu såg man hvad det betydde, att Bielke och
Wrede icke mera voro i sitt förra anseende hos konungen. »Tvä
batterier hafva kommit till skada», skrifver Juel, »grefvarne
Bielke och Wrede». Till Piper sökte han väl närma sig, men
denne förebar, att sådana saker icke hörde till hans
embets-uppdrag, och lät honom icke komma sig in på lifvet. Konungen
sjelf var mycket otillgänglig. Han lät väl då och då förrnärka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
