Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl den tolftes första regeringsår, af F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
F. F. CARLSON.
10
Carl den tolftes sida, en gång fattad, var orubblig; och likasom
i allmänhet så mycket hos honom var personligt, så blef detta
förhållande hädanefter en ledtråd för hans politik.
Hertigen af Holstein utnämndes till generalissimus öfver alla
svenska trupper i Tyskland. Han ocli hans gemål öfverhopades
med skänker. Konungens medfödda frikostighet hade här ett
vidsträckt fält, och tilJgångarne i Carl den elftes mödosamt fylda
förrådshvalf blefvo raskt tömda.
Detta var åter en följd deraf, att den oinskränkta
regeringsmakten hvilade i en ynglings hand, och den så mycket
betänkligare, som statsverkets allmänna ställning samtidigt med dessa
rika tillgångars förskingring visade en allt mer tilltagande brist.
Emellertid var genom hertigens stora inflytande en öfvervigt
gifven åt Bengt Oxenstjerna, den der helt och hållet omfattat
den holsteinska politiken. Han kunde väl äfven hädanefter lida
ett ocli annat kännbart nederlag, men så snart en fråga berörde
hertigen, var hans seger gifven. Det Holsteinska intresset stod
från denna tid i förgrunden för Sveriges politik.
Att för öfrigt berättelserna om de nu nämnda upptågen, ehuru
klandervärda dessa voro, icke äro fria från öfverdrift, visar en
närmare undersökning. De, som förnämligast omtalat dem, det
danska sändebudet och det franska, hafva framstält saken sä, som
hade dessa upptåg helt och hållet upptagit konungen och som han
hela denna tid icke bevistat något råds-sammanträde eller ens
velat höra talas om statssaker. leke desto mindre blef just
under denna tid icke blott det franska förbundet afslutadt, i
hvilket konungen personligen tog så mycken del, utan den inre
förvaltningen, med hvilken det samma tvifvelsutan var fallet,
fortgick som förut. Endast under Maj månad bevistade konungen
ej mindre än tio sammanträden i rådet för justitieärenden.
Det vissa var, att den danska underhandlingen emellertid
stod stilla: omständigheterna kunde icke för den samma vara
gynnsamma. Juel hoppades på bättre tider. Den danska
regeringen visade sig nöjd med Sveriges gifna svar och fortfor att
drifva på en förlikning med Holstein. Den stälde till Frankrike
en uppmaning att främja denna och var missnöjd dermed, att
sjömagterna öppet läto påskina sin obelåtenhet med Juels
beskickning, emedan de voro emot ali närmare förbindelse mellan
de nordiska kronorna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
