Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl den tolftes första regeringsår, af F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
CARL DEN TOLFTES FÖRSTA REGERINGSÅR.
39
budet dölja tillvaron af detta fördrag. Han fortfor emellertid
att söka Sveriges vänskap, äfvensom Danmark att eftersträfva
förlikning med hertigen af Holstein.
Att danske konungen vid denna tid uppriktigt önskade en
sådan förlikning, styrkes af de föreskrifter, Juel i detta
hänseende tid efter annan erhöll från sitt hof. Han hade äfven,
redan innan hertigen ankom till Sverige, fått fullmagt att i
Stockholm underhandla derom. Två dagar efter hertigens ankomst
infann sig å denna furstes vägnar hans geheimeråd baron Pincier
för att med Juel afhandla om de så länge sväfvande
tvistefrågornas lösning. Vidlyftiga förhandlingar följde mellan dem om
detta vigtiga ärende. Likaså besökte Polus flera gånger Juel
för att främja den holsteinska tvistens biläggande. Carl den
tolfte hade till de holsteinska ministrarne yttrat, att de borde
göra allt för en förlikning. Den 21 Maj öfverlemnade Pincier
ett af honom uppgjordt förslag till Juel; det meddelades den
danska regeringen, hvilken till svar derpå i medlet af Juni aflat
ett motförslag. Detta innehöll betydliga medgifvanden. Allt
gammalt skulle vara glömdt; Altona recess skulle bekräftas i
alla punkter. Utöfningen af hertigens rättigheter i afseende på
fästningsbyggnad och krigföring — den ömtåligaste frågan —
skulle tills vidare förblifva i sitt då varande skick. Alla
återstående tvistiga frågor skulle inom ett halft års förlopp afgöras
på en konferens. Den svenska bataljon, som afgått till Holstein,
skulle återkallas, men hertigen ega rätt att värfva en
motsvarande styrka, Danmark lät alla sina anspråk på ersättning af
hertigen falla, Skulle något yrkande göras om samregeringens
återupptagande och arfhyllningen, så egde Juel gå in derpå. Detta
liknade sig således ej illa, —
Högst egendomligt gestaltade sig samtidigt Sveriges ställning
till de stora vest- och syd-europeiska magterna. Dessa voro,
som vi nämnt, än söndrade än förenade, i spänd väntan på den
stora spanska successionsstriden. Diplomatien i hela Europa
befann sig i en orolig spänning. Den spanska thronen kunde
hvilken dag som helst blifva ledig; så väl Frankrike som kejsaren
och sjömagterna ville derför samla alla krafter för att vara
rustade till strid, om behof gjordes. Men tillika voro
förhållandena sådana, att man å båda sidor önskade genom
underhandling kunna förlika intressena, utan att taga sin tillflykt till
vapnen. Frankrikes inre kraft var genom det nyss slutade kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
