Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl den tolftes första regeringsår, af F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
CARL DEN TOLFTES FÖRSTA REGERINGSÅR.
47
närmare bestämmelser, som dertill hörde, äfvensom om förbundet
med England. Detta förslag bifölls. Genom det sätt att gå
till väga, som Sverige sålunda bragt å bane, gick ärendet vida
fortare. Den förberedande allmänna konventionen’ emellan
Sverige. England ocli Holland slöts i Haag den 4 Maj, således just
under pågående underhandling med Frankrike; det var på grund
af denna konvention som, sannolikt af ett icke blott tillfälligt
sammanträffande, meddelelsen angående Englands förbundsvänliga
afsigter följde strax efter det franska fördraget. Man finner
äfven, att de många uppskofven i underhandlingen om den franska
alliansen icke varit utan ändamål: de stodo otvifvelaktigt i
sammanhang med behofvet att vinna tid för den nu omtalade
afhandlingen med sjömagterna.
Tre dagar senare fick Bengt Oxenstjerna åter mottaga ett
bref, handlande om förbund. Det var från kejserliga sändebudet
grefve Staremberg. Denne hade väl till följe af den Güstrowska
tvisten, för hvars biläggande den svenska regeringen gjort allt
hvad den kunnat, ännu icke fått tillträde till hofvet. Men detta
oaktadt meddelade han nu, att kejsaren vore sinnad att förnya
förbundet med Sverige. Samma tänkesätt hyste enligt det
aflåtna svaret konung Carl. Denna angelägenhet fördes med ovanlig
skyndsamhet framåt. Redan åtta dagar derefter var
alliansförslaget färdigt i det svenska kansliet och lemnadt till Staremberg.
Den 3 Augusti samma år hade Oxenstjerna den
tillfredsställelsen att förelägga sin konung bekräftelsen på fördraget med
sjömagterna, och den 15 Augusti — denna märkvärdiga dag, då,
näst före konungens afresa till Carlskrona så många vigtiga
utrikes ärenden afgjordes — undertecknades samtidigt så väl
ratifikationen på det franska fördraget som alliansfördraget med
kejsaren — det sist nämnda innefattande en förnyelse på tolf år
af 1692 års förbund — och slutligen en instruktion för Liljeroth
att underhandla med konungen i England om en närmare
sammansättning till fredens upprätthållande i Europa, och om en
handelstraktat.
Sålunda var det franska förbundet beröfvadt sin udd. Det
var tydligen och i handling visadt, att detta förbund icke på
något sätt gjorde intrång i Sveriges förbindelser med kejsaren och
sjömagterna, Bengt Oxenstjerna hade, likasom så många gånger
förut, åter rest sig från sitt nederlag och vunnit en seger för
sin politik. Ludvig den fjortonde å sin sida lofvade sig icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
