Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De äldsta statsutskotten och beskattningsrätten på deras tid, af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
E. V. MONTAN.
16
med bankofullmägtiges åsigter, att bankosedlarnes inlösen skulle
taga sin början med följande år, ocli återtog i trots af samme
fullmägtiges på ständernas instruktion stödda protest
dispositionen af de i banken hypotiserade kronoräntor under förklaring,
att liqvidationen mellan kronan och banken skulle underställas
ständernas pröfning vid nästföljande riksdag. Kursen faststäldes
tili specieriksdalerns gångbara värde, 72 mark, i stället för det
ursprungliga, 36. På denna förordning följde den af den 6 Dec.
s. å., som bestämde, att de kronans penningräntor och
riksdags-bevillningar, som voro ti 11 komne efter 1719, samt acciserna skulle
i enlighet dermed utgöras efter sex daler silfvermynt på
riks-dalern, men de äldre utgå efter tre daler, samt att en del
kontributioner skulle eftergifva^. Vidare faststäldes ny
sjö-tullstaxa saint ny landtulls- och accisstadga, och öfverlätos
tullarna, acciserna och vissa andra afgifter till en generaltull
ar-rendesocietet, hvaruti staten sjelf ingick till en fjerde del.
Riksgäldens förvaltning afskildes 1777 från statskontoret och stäldes
under en särskild direktion, som fick till sitt förfogande vissa
bestämda statsinkomster; och en ny »ständig stat» faststäldes den
24 Jan. 1778 att gälla lika som tillförene den af 1696. I det
följande skola vi se, i hvad mån de finansiella resultaten af dessa
djupt ingripande åtgärder och den tillökning i kronans inkomster,
som flere af dem medförde, ingingo i den uppvisning af
statsverkets tillstånd, som det jämlikt 50 § R.F. ålåg konungen att
vid nästa riksdag låta försiggå.
Den förhoppning, konungen 1772 uttalat att om sex år få
återse ständerna, gick under gynsamma omständigheter i
fullbordan, då han år 1778 åter sammankallade Rikets Ständer,
Riksdagen var nämligen dä, såsom det heter i det den 9
September till ständerna utfärdade kallelsebrefvet, »till konungens
innerligaste tillfredsställelse beramad i den enda afsigt, att de
med honom måtte få glädjas öfver fäderneslandets lyckliga
belägenhet både inom och utom dess gränser; den stora och
sällsynta välsignelse, hvarmed sedan ständernas sista samvaro
fäderneslandet blifvit bekrönt, så i jordens ymniga afkastning,
som i de öfriga anstalter, hvilka konungen sett sig föranlåten
att vidtaga, hade nämligen satt honom i stånd att mindre
behöfva deras biträde till sin regerings understöd». Riksdagen var,
såsom Geijer yttrar, ett politiskt skådespel, som konung Gustaf
III gaf verlden och sig sjelf, och eger, såsom bekant, sin största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
