Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Arnold Paykull, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
O. SJÖGREN.
10
yttersta ursprung hade den enligt tradition från Westfalen. I
Lifland skall den enligt Stjernman hafva varit bosatt redan
under 1400-talet. En gren af slägten steg under svenska tiden
till betydenhet: Jörgen Paijkull, född i Reval 1605, upphöjdes
som general i svenskt friherrligt stånd (introd. under N:o 33),
blef 1654 riksråd och dog 1657; denna friherrliga ätt
utslocknade dock redan med sonen ryttmästaren Jörgen Paijkull,
hvilken 1676 stupade i slaget vid Lund. Den adliga grenen,
bosatt i Lifland, försjönk i obetydlighet. En major Georg Diet.
Paykull och en kapten Johan Otto Paykull tjente i Karl
XILs här.
De tillgängliga uppgifterna om sin tidigare lefnadshistoria
har O. A. Paykull sjelf lemnat uti sin försvarsskrift till Svea
hofrättl). Han föddes omkring 1662, då Lifland helt nyligen
blifvit genom freden i O liva definitivt införlifvadt med svenska
väldet; genom födseln var han sålunda faktiskt svensk
undersåte. Att han i framtiden ej ansåg eller gerna kunde anse sig
som sådan, hade dock sina goda grunder: fadren kom nämligen
aldrig att aflägga trohetsed till svenska styrelsen, och det samma
blef äfven fallet med sonen. Vid 15 års ålder lemnade den unge
Paykull sitt fädernesland för att »söka sin lycka i främmande
orter i verlden»; för fadrens fattigdom fick han någon tid
tär-penningar af sin morbror. Saxen blef nu hans andra
fädernesland. Redan första året (1677) anstäldes han som page ’-) vid
det saxiska hofvet; han inträdde sedan i Johan Georg ILs garde
saint tjente äfven under Johan Georg ILL Någon tid tillbragte
han (omkr. 1681) 3) i fransk krigstjenst, men återvände till den
saxiska, der han slutligen befordrades till öfverste.
Paykull ansåg sig nu helt naturligt som saxisk undersåte,
ehuru han visserligen aldrig blifvit formligt löst från den
tro-hetspligt, hvarmed han, såsom född i ett under Sveriges krona
1 ydande landskap, enligt den tidens stränga uppfattning var
fäst vid detta rike. Med sin faders död (1684) måtte lian hafva
ansett det sista bandet, som fäste honom vid Lifland, brustet.
Han ärfde med fadrens gods äfven dennes intrasslade affärer,
*) Gen. Paijkulls förklaring öfver advokatfiskalens i Svea hofrätt mot honom
gjorda påstående. (Förvaras i Kongl. Bibliotekets manuskriptsamling.)
2) Journ. de Pierre le gr. p. 135. Uppgiften af I. C. L. (tyske utgifvaren
af Hagens berättelse om Patkul), att han först varit i Brandenb. tjenst, är origtig.
3) Han tjente näml. tillsammans med Burensköld, hvilken i fransk tjenst
tillbragte året 1681. (Biogr. lex. ny följd II. p. 233.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
