Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Arnold Paykull, af Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
O. SJÖGREN.
10
antaga öfverste Paykull, hvilken vid företaget kunde göra stora
tjenster» 1). Patkul torde dervid mera tagit i beräkning den
föreslagnes lifländska börd, hvilken skulle gifva en skenbar
betydelse åt dennes användande, än någon hans härförarskicklighet,
som väl ej ännu fått tillfälle att dokumentera sig. Paykull
erhöll kallelse till återinträde i saxisk tjenst; att han mottog
den, härledde sig väl mera från forna långvariga förbindelser
till Saxens kurfurstar saint från längtan till verksamhet och
utmärkelse än från något missnöje med svenska styrelsen,
hvilken väl var lika främmande för honom, som han för henne.
I saxiska hären befordrades Paykull genast till
generalmajor och fick i uppdrag att till Flemmings ankomst föra
befälet öfver den truppstyrka (4 regementen, 2500 man), som
samlades på kurländska gränsen under förevändning att biträda
med anläggandet af en krigshamn vid Polangen, men i sjelfva
verket för att, enligt Patkuls förslag, utan krigsförklaring lömskt
öfverrumpla Riga. Truppen ryckte vidare genom Kurland, nu
under förevändning af en uppkommen missämja med de »kurske
junkrar», och Paykull tog sitt högqvarter i Janiska. Men Rigas
generalguvernör, den gamle Erik Dahlberg, anade tidigt nog rätta
syftemålet. Dessutom var han i någon mån varskodd af svenska
sändebudet i Haag, Liljeroth 2) samt af kurländska hertiginnan.
För berättelsen om detta öfverrumplingsförsök och Paykulls
andel deri följes här Dahlbergs till svenska regeringen afgifna
relation 3) som hufvudkälla.
I December 1699 började åtskilliga saxiske officerare samt
andra utskickade kun skapare frän lägret vid Janiska att infinna
sig i Riga under förevändning att be sörj a vexlar och uppköpa
proviant. Dahlberg anmärkte genast, att de saknade pass och
afsände öfverste Wrangel för att anmoda Paykull att förse
officerarne med sad an a, på det de mätte kunna skiljas från andra
främmande, som »allehande excesser be drefvo». I skrifvelse af
den if December lofvade Paykull uppfylla denna begäran och
anhöll tillika, att man »till förekommande af desertiones bland
de kongl, trupperna vice versa toge vissa niesures», hvarjämte
*) Büschings Magazine XV.
2) Bref af 6 Dec. 1699. (Bil. till Dahlbergs relation.)
3) Relation om polska infallet i Lifland. Kiksark. (Livoi). 227). Denna,
ej minst för sina bilagor vigtiga källa är af de förff., som skrifvit Karl XILs
historia hittills föga begagnad: Nordberg, Adlerfeld, Lirniers och Lundblad
hafva alis icke anlitat den och sannolikt icke heller Fryxell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
