- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Första årgången. 1881 /
148

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Arnold Paykull, af Otto Sjögren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148

O. SJÖGREN.

10

flere från olika håll kommande regementen. Paykull, som då
synes hafva tagits från Burenskölds uppsigt, affördes dit under
sträng militärisk bevakning. Han underkastades äfven visit
a-tion, och man fann hos honom bref, som bland annat upplyste,
att tsaren ämnade den 20 Augusti intaga i Varsjav med 40,000
man för att der i förening med saxarne innesluta svenska hären.
Karl XII, som redan nu tänkte på ett inbrott i Saxen,
förmåddes af dessa underrättelser att marschera till Varsjav saint
förlade sitt högqvarter till Blonie i stadens närhet1). Paykull
hölls fortfarande i strängt förvar. Orolig häröfver, aflät han
till konungen en skrifvelse, i hvilken han med anledning deraf,
att »hans ringa person kunde hos H. K. M. blifva illa
rekommenderad af den orsak, att han var född i Lifland», redogjorde
för sina lefnadshändelser för att visa, att han ej längre vore att
anse som svensk undersåte. Han anhöll derföre till slut, att
konungen ej matte för denna hans börds skull behandla honom
hårdare än andra fångna saxiska generaler» 2).

Af konungen utverkades emellertid endast, att Paykulls
mål, ehuru redan afgjordt genom Svea hofrätts dom, hänsköts
till ny behandling vid samma domstol. Att Karl XII motvilligt
gaf sitt bifall dertill, framgår dock af ordalagen. Genom kongl,
skrifvelse, daterad Blonie den 21 December 1705, underrättades
nämligen Svea hofrätt, att, ehuru Paykull redan vore in
con-tumaciam dömd till döden, H. M:t dock ville låta honom komma
under nytt förhör, »hvarvid han alla dess förmenta skäl måtte
äter frambringa»3). Genom att sålunda på förhand beteckna
Paykulls försvarsskäl som »förmenta» gaf man hofrätten en
fingervisning, i hvilken riktning hennes utslag borde fällas.

Paykull afsändes nu i början af år 1706 öfver Pommern till
Stockholm, der hans rättegång i lagenliga former återupptogs inför
Svea hofrätt. Åklagare var nyutnämnde advokatfiskalen Thomas
Fehman, senare bekant som aktör i målet mot Görtz.
Klagoskriften framhöll, att Paykull, som genom födseln vore svensk
undersåte, »burit afvogan sköld mot hans kongl, maj:t och
fosterland sitt», hvarför å honom yrkades förlust af lif, ära och gods.
Till rättegangsbiträde erhöll den anklagade på egen begäran
häradshöfdingen Andreas Forssell, en af Stockholms lärdaste

v) Adlerfeld II. 450.

2) Kelch II. 517.

3) Svea hofrätts sentence och dom af den 14 Nov. 1706. (1 copia på kongl,
biblioteket.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 23 03:12:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1881/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free