Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III:s besök i Köpenhamn 1787 och förslag till ett skandinaviskt förbund, af C. T. Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
C. T. ODHNER.
2
Genom 1784 års tilldragelser syntes alltså Gustaf III lia
bestämt sitt politiska system för den närmaste framtiden,
öfvergifvit hvarje tanke på ryska allianser, närmat sig de makter, som
fruktade och motarbetade de båda förbundna kejsarliofvens
förstoringsplaner, samt gjort Rysslands och Danmarks bekämpande
till sitt förnämsta ögonmärke. I enlighet härmed har han ock
i den närmast följande europeiska förvecklingen, striden emellan
kejsar Josef och Holland 1785, afgjordt tagit parti för det
senare och önskade ingenting högre än att få ingå såsom tredje
ledamoten i clet nya fr an skt-h o 1 länd sk a förbundet, något som
franska regeringen likväl afstyrde, liksom äfven hans plan till
särskildt förbund emellan Sverige och Holland. Samma ar
umgicks han med de bekanta planerna att framkalla en ny
statshvälfning i Danmark i afsigt att åter spela makten i
enkedrottningens svaga händer. Och hvad Ryssland beträffar, väntade
han med otålighet utbrottet af ett nytt krig emellan detta rike
och Turkiet, något som han förutsåg ej kunde dröja länge. Om
denna eventualitet yttrar kanslipresidenten i ett bref till svenske
ambassadören i Paris, frih. Stael von Holstein, den 17 maj
1785: »På grund af noggrant öfvervägande, på grund af
Sveriges nuvarande och framtida intressen önskar konungen detta
krig och måste önska det. Ur hvilken synpunkt man än
betraktar detsamma, bör det minska Rysslands relativa makt. Huru
det än utfaller, måste det medföra stora uppoffringar af folk och
penningar. Om kejsarinnan segrar, om hon krossar det
ottomaniska väldet, skall hon från oss aflägsna sitt rikes medelpunkt,
hennes krafter skola förspridas och försvagas i samma mon som
periferien utvidgas. Hennes välde är redan nu för stort; om det
ytterligare utbreder sig, skall det vackla under sin egen tyngd,
det skall sönderfalla och upplösas. Men om Ryssland röner
motgångar, hvem kan beräkna följderna deraf? Hvilka ofantliga
fördelar kunna ej deraf uppstå för Sverige? Hvilket parti skall ej
en upplyst furste kunna draga deraf? Detta kan blifva det
ärorikaste ögonblick för konungens regering och det lyckligaste
förhans folk. Ni skall derför lämpa edra mått och steg till
understödjande af dessa syften». Såväl Stael von Holstein som den
samtidigt till Paris afresan de grefve Fersen d. y. skulle använda
allt sitt inflytande, i synnerhet hos drottningen, till främjande af
dylika planer. Huru konungen tänkt sig Frankrikes understöd
i ett blifvande krig, uttalade han sjelf i ett bref till St. v. Hol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
