Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Underrättelser - Anders Fryxell †, af Ehd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
svenska historiens tjenst har funnit sin afslutning; den hade fortsatts
nästan ända in i det sista.
Fryxells namn har blifvit så nära förknippadt med ett af hans
verk, att hela hans öfriga omfattande litterära verksamhet vid sidan
deraf visserligen ej blifvit förgäten, men väl alldeles stäld i skuggan.
Det var år 1823 som första delen utkom af Berättelser ur Svenska
Historien till ångdomens tjenst, ett verk, som under sin anspråkslösa
titel mer än något bidragit att sprida intresset för fäderneslandets
historia vida utom de egentliga forskarnes krets. Det hade också
i sin början en högst ovanlig framgång. Af första delen utkom ll:e
upplagan 1866. Och det har utan tvifvel genom många förträffliga
egenskaper förtjent denna framgång. Friskheten, naiviteten i dessa
berättelser, stilens värme och den ofta träffande karaktersteckningen,
för hvilken anekdoten gerna och ofta på ett lyckligt sätt användes,
ha ännu icke upphört att fängsla läsarens uppmärksamhet. Helt
visst är för flere än den, som skrifver dessa rader, det intryck ännu
lifligt, som framkallades vid läsningen af berättelserna ur Gustaf 11
Adolfs historia, denna hjeltedikt på prosa, och mer än en torde det
vara, som genom dessa Berättelser gjorts till en häfdaforskningem
uppriktige vän. Att i de följande delarne uppleta motstycken till
dessa första berömda skildringar skulle väl icke vara svårt. Vi
påminna endast om teckningarne af Axel Oxenstierna, af Olof Eudbeck.
Efter en längre utländsk resa genom Polen, Österrike, Tyskland,
Belgien m. fi. länder åren 1834—35, hvarunder F. äfven hade till
uppgift att efterforska de handskrifter, som katolska prelater
misstänktes lia fört ur landet under början af Gustaf I.s regering,
återupptogs utgifvandet af Berättelserna med drottning Christina (1838).
Man har anmärkt, med rätta och med beklagande, att de i plan och
framställning undergingo en väsentlig förändring. Uppgiften blef
djerfva re och anspråksfullare; titeln kom allt mindre att svara mot
innehållet, och det visade sig snart att det var ingenting mindre än
Sveriges historia som F. ville teckna. Också svalde omfånget. I 10
delar hade man fått skildringen af tiden t. o. m. 1654, i 36 inrymdes
de 117 följande åren. Det uppväxte nnder tiden omkring Geijer och
hans lärjungar en historisk skola, hvars utmärkande drag blef den
noggranhet, med hvilken detalj forskningen bedrefs, och det kunde ej
slå felt att sammanstötningar skulle ega rum mellan den raskt
arbetande F. och detta yngre slägte. Den första, liksom den ryktbaraste,
striden fördes med anledning af skriften »Om aristokratfördömandet
i Svenska historien», och bland motståndarne uppträdde både
Bergfalk och Styffe. Polemiken fortsattes, medan nyss antydda
forskningsmetod blef allt strängare, och man lät den gamle häfdatecknaren mer
eller mindre tydligt förstå att han misskänt sin egentliga uppgift;
att han ej var en verklig källforskare. Alltid redo att försvara sina
meningar, lät denne sig dock icke störas; han fullföljde till slut sitt
verk efter deri nu en gång faststälda planen, oförskräckt framläggande
sin egen uppfattning, äfven när den snörrätt stred mot den herskande
åsigten, och ännu vid 85 års ålder med ungdomligt mod vederläggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
