Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Svenska riksrådets protokoll. Utgifvet af K. Riksarkivet genom N. A. Kullberg, anm. af C. T. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULLBERG, SV. RIKSRÅDETS PROTOKOLL.
IX
politikens rådslag, hvilka endast året förut i detta samma råd låtit
höra sig med sådan styrka. Det är mest inrikes ärenden, som
sysselsätta de hemmavarande rådsherrarne, hufvudsakligen ekonomiska
frågor samt enskilda klagomål och tvister emellan kommunala
myndigheter eller privatpersoner, äfvensom underhandlingar med
utskottsständerna eller allmogen i landsändarne om fortfarande af de gamla
skatterna. Någon gång afbrytes detta »stilleben» och höres liksom
på afstånd vapendånet från den stora krigsskådeplatsen, då bref
uppläsas från Tyskland eller förstärkningar begäras och anordnas för
hären. Någon gång får rådet äfven nu uttala sig i de stora
frågorna, såsom då konungen begär dess yttrande rörande vilkoren i
en blifvande fred, eller om han bör i anledning af sin
sammandrabbning med spanska trupper vid Rhen skrida till öppen krigsförklaring
mot Spanien. Den sistnämda frågan har föranledt de utförligaste
och intressantaste diskussionsprotokoll, som’ förekomma i denna del
af arbetet: riksrådet förenade sig om den mening, att man
visserligen borde tills vidare undvika öppen brytning med Spanien, men i
tysthet förbereda sig till krig genom att upprätta en örlogsstation i
Göteborg och ett af staten understödt kompani, hvars skepp skulle
användas både till försvar och, eventuelt, anfall mot Spanien.
Äfven förhållandet till Danmark var föremål för mycken
uppmärksamhet i rådet; det kom på tal dels i anledning af danska rustningar
under året 1632, dels ock i sammanhang med den spanska frågan,
enär man måste antingen hafva Danmark till bundsförvandt eller ock
»subjugera Danum» och »gå honom öfver hufvudet», ifall man skulle
kunna tänka på att angripa Spanien.
Men äfven bland inrikes ärenden finner man ett och annat af
allmännare intresse under dessa år. Det allmänna intrycket af den
inrikes styrelsen är en knapphet i tillgångarne och en ringhet i
materiell kraft, som starkt kontrasterar mot den yttre storheten, saint
en ansträngning af denna kraft, som gränsar till öfveransträngning
och derför ej kan annat än framkalla missnöje, i synnerhet bland
de lägre och mest betungade samhällsklasserna. Huru begränsade
både tillgångarne och krediten voro, visar sig bäst deraf att
rådsherrarne för att skaffa penningar stundom måste träda, emellan med
sin enskilda kredit, hvilken betydde vida mer än kronans. Och hur
svårt det var att tillbakahålla missnöjet öfver de tunga bördorna,
det ser man af flere tecken. Sådana voro de oroligheter bland
allmogen, som dessa år yppade sig i flere landsändar, såsom i Dalarne
och på Dalsland; sådana voro de klagomål, presterna å allmogens
vägnar framförde vid 1632 års första utskottsmöte, deröfver att. dess
ombud sedan 1629 ej varit kallade till riksmötena »deras egen klagan
och besvär att andraga», eller de klagomål, som förspordes från
Stockholms stad öfver aftagande folkmängd och välstånd samt
omöjligheten för staden att framgent hålla sina 120 båtsmän till kronans
tjenst. Ställningen var under år 1630, då missväxt hemsökte flere
provinser, sådan, att riksrådet ansåg sig böra föreslå konungen vissa
lindringar i skatterna. Detta medgaf’ ock konungen, till och med i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
