Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Sverges Traktater med främmande magter. Utg. af O. S. Rydberg, anm. af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYDBERG, SVERGES TRAKTATER.
XL VII
spara något på den vidlyftiga utredningen af ett fördrag, hvars
tillvaro är af en så problematisk natur.
Mot rubriken af n. 351 vilja vi anmärka, att brefvet ieke
innehåller, att k. Håkan till grefvarne af Holstein pantförskrifver
»Kalmar slott, län och mynt», utan att Håkan »lägger myntet i Kalmar
till slottet och länet att af grefvarne innehafvas, till dess den summa,
för hvilken Kalmar och länet voro till dem pantsatta, blefve betalda.
Häraf följer tydligen att förpantningen af slottet och länet skett
vid ett föregående tillfälle, och en icke illa underrättad statsskrift
från seklets slut säger att det skedde, då det första aftalet om
Håkans förlofning med grefvarnes syster träffades i Sverige (Scriptores
rer. Suecic. III, 1, s. 193, 194)!
Till sist vilja vi nämna, att vi icke anse den omtvistade
frågan, huruvida traktaterna n. 250—52 mellan Magnus och
Valdemar höra till 1341, såsom utgifvaren söker styrka, eller till 1342,
vara med några afgörande bevis löst till förmån för det förra
antagandet. Det stöter oss genast för hufvudet att riddar Fredrik v.
Lo ch en uppträder i n. 250 på Valdemars sida, tv enligt två
fullkomligt skilda källor (Detmars Chronik och Chronicon Joh:s
Vito-durani) uppträder han först år 1342 i Danmark. Vidare kunna vi ej
finna att Munchs befogade anmärkning — att brefvet bör höra till
1342, efter grefve Johan af Holstein deri uppträder på k. Magni
sida, hvilket såsom den samtidige Detmar i sin skildring af striden
berättar, först skedde efter pingsten år 1342 — vederlägges af
utgifvarens påstående att blott grefvarne Henrik och Nicolaus af
Holstein, ej Johan, nämnas såsom de, hvilka jämte k. Magni rådsherrar
skola i Vordingborg underhandla med Valdemar. Ty utgifvaren
tyckes förbise, att brefvet några rader längre ned uttryckligen
uppräknar som Magni bun d s fö r van dt e r grefvarne Johan, Henrik,
Nicolaus och Gerard, hvaraf man väl torde vara berättigad att sluta, att
i de föregående raderna, på hvilka ensamt utgifvaren haft sina ögon
fästade, Johans namn utfallit, hvilket så mycket lättare kunnat ske,
som afskriften begagnat blott initialerna till deras namn och
skrifvit »comitibus Holsatiæ H. et N.». Och i brefvet n. 251 står
Johan uttryckligen vid sidan af Henrik och Nikolaus såsom en k.
Magni anhängare. Vidare hafva vi svårt att tro, att en fred skulle
slutits 1341 och derpå brutits genom det ånyo uppblossande kriget, utan
att den samtidige Detmar, som har så mycket att förtälja om det
senare, äfven skulle med åtminstone ett ord omnämt den förra.
Han berättar också tvärtom, att det stillestånd, som om hösten 1341
slöts under grefve Johans bemedling, utgick först vid pingsten 1342,
hvarefter kriget ånyo utbröt och grefve Johan lemnade sin
medlar-ställning. Af dessa skäl känna vi oss snarare böjda att i likhet
med Munch föra hancllingarne till år 1342, då kriget verkligen
afstannade.
aiaes Annerstedt*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
