Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Svenska folket i helg och söken, i krig och fred, hemma och ute af August Strindberg, anm. af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XCIV
ÖrVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
finna sig i ctøt närmaste utan föregångare inom och utom Sverige.
Det är i sitt här ofvan antydda försök att for sitt arbetes räkning
utmärka den bästa föregående historiska litteraturen i sitt land med
omdömen, som, om de icke äro dåraktigt munväder endast» väl skola
betyda att denna historia för nutidens mensklighet har intet eller
föga reelt värde; i hvarje fall innebära ett förringande. Jag vill icke
förklara eller ursäkta Geijers sätt att skrifva sin historia dermed att
han saknat de förmåner, som ett par generationer senare stått Hr S.
till buds och af honom åberopas: Kungliga bibliotekets tillgänglighet,
Statens Historiska Museum, Hr Hazelius* nordiska Museum och den
senaste Konstindustriutställningen. Jag vågar helt enkelt påstå att
hvad Geijer kallade Svenska folkets historia fullt ut lika väl som Hr
S.s arbete motsvarar detta namu. Det kan vara intressant och
värdefullt att fi höra huru »de bodde, åto och drucko, huru de klädde
sig, gifte sig, döptes, begrofvos» o. s. v., det beror aldeles p& huru
redbart och samvetsgrant ett dylikt arbete utföres, men i och för
sig är detta icke historia, det är folkkunskap, och kan med nödiga
förändriugar förtäljas om hvilket naturfolk som helst. En plata bland
historiska kunskapsarter får en dylik framställning först, för så vidt
den handlar om ett folk som haft en verklig historisk utveckling.
Och skulle sålunda icke den framställning vara folkets historia
och i alla tider vara det, hvilken, såsom Geijers, säger oss huru
skilda stammar kommit att blifva ett »historiskt» folk, huru detta
utdanat sin lagstiftning, sitt samhällsskick, sin religionsförfattning
o. s. v.? Skulle detta blott vara »konungarnes, officerarnes och
era-betsmännens historia»?
Innehållet af första häftet ger ej anledning till någon ändring
i uppfattningen. Arbetet har, som man kunde förutsätta, stora
formella förtjenster och är väl illustreradt. Stilen är, för att icke säga
något annat, i historiska arbeten ovanlig; behandlingen och synpunkterna
stundom nya och intressanta. Men att det till arten skulle skilja sig från
t. ex. det arbete om »Sveriges Medeltid», som är under utgifning af
en annan författare, har jag ej kunnat finna. Att Hr S. möjligen icke
desto mindre kan ha för afsigt att vilja reformera uppfattningen af
vår samhällsutveckling tyckes framgå ur enstaka yttranden. Det
heter t. ex. s. 46 oin folkets beslut vid Ansgarii ankomst att
kristendomen skulle få fritt förkunnas: »det skulle dröja tusen år, inuan
folket återfick sin frihet att yttra sig högt ocli bestämmande i sina
egna angelägenheter; det fick den icke, det är sant, ty de väldige
skänka aldrig något; men det håller på att taga igen den nu» eller
s. 65: »när stormannen slagit under sig frukterna af andras arbete
och befunnits lämplig för despotiens ändamål blef han riddare». Jag
beklagar att Hr S. med dylika lika haltlösa som meningslösa satser
skall skada sitt eget verk. Med paradoxer skrifver man ingen historia,
och skulle vi här ha att söka det nya ljus, som »Svenska folkets
historia under konungarnes» skall sprida då är jag rädd för att
meningarne om detsammas värde blifva delade.
EU HildebramU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
