Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkväpningen i Sverige 1788, af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
ELOF TEGNÉR.
10
till hamnen, och af ortens allmoge hade ända till 4000 man
antecknat sig att gå fienden till mötes. Kaptenerna von Schantz
och Modée ledde försvarets ordnande i Sundsvall. —
Borgerskapet i Umeå öfvades i vapen; i Piteå inskrefvos af
borgerskapet 100 man, hvilket antal man »vid de sjöfarandes hemkomst?
hoppades kunna fördubbla. Det antal gevär, som ur kronans
förråder kunnat anskaffas på sistnämnda stället, steg ej till
mera än 40; för stadens enskilda räkning bestäldes ytterligare
gevär och kanoner. l)
Den folkrörelse, som sålunda kallade fredliga borgare och
landtbor i vapen ända upp i polcirkelns grannskap, lät sig äfven
. förnimma i Sveriges sydligaste landskap. Skåne hade vid
plundringen af Rå fiskläge, då 30 hus uppbrändes och 144 menniskor
blefvo husvilla, ensamt af Sveriges landskap vester om
Botten-hafvet lärt »känna den ryska fejden»; och till sjelfförsvar,
hvilket till en del krönts med framgång, hade redan i Augusti 1788
invånarne i och omkring Helsingborg och Båstad gripit till
vapen. — Såsom närmaste grannland kunde Skåne lätteligen
utsättas för ett anfall från danska öarne; och vi hafva sett, att
en landstigning der befarades från början. Till Malmös försvar
öfverfördes från Stralsund tvenne tyska regementen; och genom
den nitiske borgmästaren Dahlström upprättades en frikorps af
stadens borgerskap, under befäl af stadsmajoren Flodin, biträdd
af magistratspersoner och civila tjenstemän. Styrkan fördelades
i sex trupper, bestämda att tjenstgöra en vid hvarje af fästningens
bastioner. 2) Äfven i det fredliga Lund förstärktes så väl den
»akademiska vakten» som stadens vakt, hvilka endrägtigt
patrullerade till häst och fots och för hvilkas räkning hos
landshöfdinge-ämbetet reqvirerades gevär.3) Någon egentlig beväpning af
allmogen, utom vid kusten, egde dock icke rum på landsbygden i Skåne;
och landshöfdingen i Malmö, Thott, ansågs ined misstänksamma
blickar af de ifriga fosterlandsvännerna, liksom en del af den
skånska adeln. Det uppgafs att åtskilliga af adeln genom Thotts
bemedling från början inlåtit sig på hemliga underhandlingar
med befälhafvaren för ryska flottan i Sundet för att erhålla
skydd för sina egendomar. Frågan om upprättande af ett
par-skånska infanteriregementen förföll äfven, oaktadt anbud i
«) lur. Tidö. 1788 d:o 90, 93, 100.
2) Barfod, Märkvärdigheter, s. 90-93.
3) Weibull, Lunds nniv. hist. I: 297.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
