Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkväpningen i Sverige 1788, af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
FOLKVApXIXGEK i SVERIGE 17 88-
235
I den allmänna hänförelsen saknades, såsom vi hafva sett,
icke alldeles missljud frän dem, som älskade att skilja konungens
sak från folkets, och som i Anjala-inännen framför allt sågo
laglydige medborgare. I deras ögon handlade Gustaf III såsom
en »kunglig demagog», och hans vädjande till sitt folks
fosterlandskänsla uttyddes såsom ett uppviglande af den okunniga hopen för
att med dess hjelp omstörta den bestående ordningen. De mest
oroande rykten utspriddes i hufvudstaden redan vid konungens resa
till Dalarne. Hela uppgiften om danskarnes infall vore en dikt,
hette det, for att sätta nationen i harnesk för ett annat
ändamål: detta vore »att införa despotismen i spetsen af vilda
dalkarlar, soiii skola mötas af Stockholms pöbel för att pillera banken».
Följden blef, ått en myckenhet silfver uttogs ur banken, enskilda
personer nedgräfde sitt silfver, och bankofullmäktige läto i
tysthet göra lårar till banksilfrets förvaring och nedsänkning i sjön *).
Vid öfverläggningarne om Stockholms försvar vägrade generalen
grefve Fredrik Horn och hofmarskalken frih. H. J. von Düben att
på något sätt dertill medverka, under åberopande af de adliga
privilegierna Äfven från landsbygderna förspordes
hvarjehanda försök att söndra de sinnen, som den fosterländska
hänförelsen nyss förenat, och åt konungens afsigter med frikorpserna
gafs ingalunda den bästa tydning. Särskildt gåfvo sig de
officerare vid finska arméen, som senare på hösten 1788 såsom
per-mitterade kommo öfver till Sverige, mycken möda att framställa
konungen såsom den ensamt skyldige till krigets olyckliga
utgång 3).
Men den missnöjda adelns hviskningar förmådde intet mot
det af ålder konungska sinnelaget hos den allmoge, som nu trädt
i vapen för sitt fosterland; och i stort sedt erbjuda
tilldragelserna i Sverige under hösten 1788 en sällspord bild af enigt
samarbete mellan konung och folk.
’) Liljensparre till Gust. III. (Gast. Mss. Ups. Bibi.)
2) Adlerbeth, Anteckn. I: 55.
J) Armfelt skrifver till konungen från Karlstad lft/n : "I Dalarne gir det
al-deles rasande, om ej E. M:t befaller hertigen att ej gifva någon officer af
Dalregementet permission. Be som hemkommit hafva förgiftat en del af landet. Då
jig kommer dit, skall processen med sådana herrar blifva kort, som i landet
utspridt lögner och falska rykten. Men nu är t. o. in. Beckfriis småangslig».
Äfven Tersmeden skref till konungen i samma anda och nämner kaptenen
Hert-zeohielnt s&iom en bland dem som mest utspridt »horreurs» bland allmogen
Goit. Ms». Ups. Bibi.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
