Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkväpningen i Sverige 1788, af Elof Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
ELOF TEGNÉR.
10
Tuna, då gevären affordrades dem fore afmarschen från
Karlstad l). Det lyckades dock utan svårighet att återställa ordningen.
Sista dagarne i November 1788 började dal-truppen bryta upp
for att tåga till sina hemvist, och d. 2 Dec. kunde Armfelt meddela
att allmänt uppbrott skett 2). Han återsåg icke sina dalkarlar
forr<än i Februari följande år, då han förde frikorpsen från
Dalarne till Drottningholm, for att derifrån, om så skulle behöfvas,
uppehålla ordningen i hufvudstaden, lian fann vid sin ankomst
till Dalarne ställningen inom detta nvss sa konungskt sinnade
landskap mycket förändrad; och det behöfdes hela kraften af
hans energiska vilja och intagande personlighet for att motverka
den missnöjda adelns och de fran Finland under vintern
atervända officerarnes inflytande i motsatt riktning. — Under
hösten 1789 utgjorde de frivillige från Dalarne under namn af
vargering3) en väsentlig del af den Armfeltska brigaden, som
öfvert ord es till Finland och vid flera tillfallen gjorde heder at
de svenska vapnen.
Landtvärnet i Vermland och Dalsland hemförlofvades äfven,
men en ordnad gränsbevakning infördes med dess tillhjelp. Af
det Vermländska manskapet bildades en jägarekorps, ur hvilken
utvecklade sig det ännu bestående Vermlands fältjägare-regemente,
hvilket $alunda fortfarande utgör ett minne från folkväpningen
under det oroliga året 1788. Och under vintern 1788—89 upp-
1) Armfelt till konungen 27 ,, 1788. I ett odateradt bref berättar han
rörande stamningen i Vermland: »Böndernas raseri mot dem (som deltagit i »fTartn
vid Qvistrum), känner inga gränser: man auklagar offentligen baron Funck for att
hafva visat general Mansbaeh vägen». Armfelt tillstyrkte ifrigt nedsättande af eo
krigsratt för att tillfredsställa deu allmänna meningen. »Man har från Stockholm,
skrifver han till konungen 21 ,, 1788, skickat ost ingångsspråket till
riksdagipre-dikan: 4 Mosc Bok, 25 kap. 4 v.». (Och Herren sade till Moses: tag allt
öfverstarne för folket och hang dem upp Herra nom i solen, p& det den gryrams
Herrans vrede ma varda vänd från Israel). Öfver Anjala-männen ville ban att
rättvisa skulle skipas utan försköning; han ansåg att »konungens eget lugn,
landets väl och arméens ära fordrade att man straffar förrädare». Konungens
myndighet ville han framför allt uppehålla: »En cas de diète», skref han till sia
hustru /,,). »je n’irai pas à la maison des nobles, mais je soutieudrai a la téte de
15 k 20000 hommea les droits dn roi ... Je venx que le roi fas se justicr, qn’il
stiit les regles quil s’est prèserites; mais ön n*osera pas attaquer sa personne ni
chercher à le tracasser pour ses fautes commises. Jesp^re qu*il se corrieera, et
m1 ne le fait pas, je cesserai de prcudre son parti». (Åminne ark.).
2) En beskrifning öfver bataljonen »Sjelfständizhetens» hemmarsch och
mottagande i Falun läses i Gjörw. Allm. Tidn. 1789, I: 11. Regementspastorn
G. Enif/ell, »Dalkarlarne»» skald, som äfven nnder fälttaget strängat sin Ivra i
fosterländska toner, (se Allm. Tidn. 1788 111: n:r 289) höll ett afskedstal till de
frivillige, hvilket särskildt utgafs.
3) Provinsen uppsatte en reservtrupp af samma storlek som Dalregementet
oaktadt den endast behöft uppsätta hälften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
