Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till den väpnade neutralitetens historia i norden, af Carl Sprinchorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
C. SriUN( ItOKN.
4
borde regeln lätt nog hafva blifvit funnen, enligt hvilken de
upp-bragta fartygen skulle behandlas. Men engelska regeringen tillät
sig vid hvarje särskildt tillfälle afgöra detta, och räknade såsom
kontraband mycket annat, hvilket blott dess kapare kände *),
och dermed var snart Englands gamla våldsystem på hafvet i full
gång. Snart sträckte sig dess verkningar äfven till de nordiska
makternas farvatten och skepp, och redan i Aug. 1755 gick
Englands oförsynthet så långt att en engelsk fregatt, förlagd
i Sundet att konVojera hem sin nations fartyg, på våldsamt sätt
prejade och visiterade ett svenskt fartyg utanför Helsingör för
att spana efter gods till Frankrike. Då denna våldsgerning
.skett under de danska kanonerna på Kroneborg, kunde den ej
annat än äfven hos danska regeringen väcka ond tflod. och
Hemstorff d. ä., som nu jämte A. G. von Moltke ledde
Danmarks politik, lofvade att låta danske envoyén förena sin
protest häremot med den, som svenska regeringen ämnade låta sin
representant, kommissionssekreteraren Wynantz, afgifva i
London. Till svenska sändebudet i Köpenhamn, Otto Fleming,
yttrade Moltke att dessa oförrätter borde »komma Sverige och
Danmark att vara omtänkte på någon utväg till hämmande af
sådana våldsamheter pä våra skepp och till försäkrande af vår
sjöfart under kriget mellan Frankrike och England» 2).
Detta yttrande, som visade danska regeringens åsigt i denna
sak och troligen var ämnadt att komma till den svenskas
kännedom, inberättades också genast af Fleming, som äfven for egen
del bifogade sina tankar samt hvad han ytterligare förnam om
danska hofvets tänkesätt härutinnan. Men det var framförallt
franske ambassadörerne, Ogier i Köpenhamn och DHavrincourt
i Stockholm, som sökte lialla frågan uppe oin gemensamma mått
och steg å de nordiska makternas sida till att skydda sin
handel mot England i händelse af öppet krig. lVIIavrincourt påminde
i Stockholm om de förluster, som England under sina föregående
krig med Frankrike förorsakat Sverige, och att i den närvarande
politiska ställningen, då harmonien mellan svenska och engelska
regeringarne ej var återstäld 3), det tycktes oafvisligt for Sverige
att göra sin flagga respekterad 4).
’) Hautefeuille, Droit maritime internationale s. 295.
2) Ofranst. efter bref fr. Fleming till K. Maj:t d. 31 Aug. 1755. R. A.
3) Som bekant var den officiela diplomatiska förbindelsen mellan Sverige
och England afbruten sedan 1748.
4) Danske legationssekr. Gamm till Bernstorff; Sthlm d. 26 Sept. 1755. G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
