Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda meddelanden och aktstycken - Om äktheten af den Peder Svart tillskrifna biskopskrönikan för Vesterås stift, af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ÄKTHETEN AF BISKOPSKRÖNIKAN FÖR VESTERÄS STIFT. 275
sagelse i sammanhang härmed. S. 4 i hans upplaga omtalas
»Rag-valdi latinska rimkrönika öfver biskoparne i Vesterås». Här
skulle sålunda den egentlige författaren verkligen vara
namn-gifven, hvarföre man också stundom hör bela verket omtalas
som Ragvaldi biskopskrönika *). Men något längre fram i
krönikan heter det om den åttonde biskopen och hans företrädare:
»Alla desse 8 biskopar voro utlänningar, men alle desse
efterföljer voro inländske och i Sverige infödde». Stiernman
anmärker nu att enligt krönikans egna ord den 22:e biskopen Peder
Ingevastsson var dansk, liksom hans två närmaste efterträdare,
och att den s. k. Ragvald sålunda icke gerna kunde antagas ha
författat dessa anteckningar längre än till och med den 21, utan
s^dan haft någon okänd fortsättare. Huru det förhåller sig med
biskop Peders danska börd skall jag längre fram söka uppvisa.
Med afseende på krönikans egna uttryck är Stiernmans
anmärkning utan tvifvel riktig. Biskop Peder, tillägger Stiernman
ytterligare, var biskop 1403, och sålunda borde den förste
författaren antagligen ha lefvat i slutet af fjortonde århundradet.
Någon dekan i Vesterås med namnet Ragvald är emellertid äfven
för den tidens handlingar fullkomligt okänd. I sjelfva verket
finner man ej någon sådan prelat i Vesterås namngifven före
början af det femtonde århundradet, hvarföre hela Ragvalds
tillvaro onekligen står på svaga fötter, och tron på hans
rimkrönika kan ej annat än taga intryck derutaf. Så långt om titeln.
I förbigående må tilläggas, att det förefaller en smula
underligt, att biskop Peder Svart skulle låtit inhäfta sitt opus i ett
breviarium eller användt ett format passande till ett sådant.
Man skulle ju likväl kunna tänka sig, att en senare afskrifvare
begagnat sig utaf detta sätt att undan förgängelsen rädda en
enligt hans föreställning dyrbar handskrift.
Men det är ej nog med dessa betänkligheter. Utom
uppenbara fel af tämligen groft slag stöter man nämligen i denna
krönika äfven på uppgifter, som omöjligt kunna förskrifva sig från
någon medeltidsskribent, icke ens från Peder Svart. Jag skall
framhålla några af dessa.
Om den nyss nämde Peder Ingevastsson heter det, att han
var född på Seeland, »der han studerat hade»(!), följt konung
Erik och drottning Margareta hit år 1396, blifvit kanik i Upsala,
sedermera biskop i Vexiö och derifrån »våldsammeligen» flyttad
’) Så t. ex. I Vestmanlands Fornminnesförening* Tidskrift, II, s. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
