Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda meddelanden och aktstycken - Om äktheten af den Peder Svart tillskrifna biskopskrönikan för Vesterås stift, af E. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
ÄKTHETEN AF BISKOPSKRÖNIKAN FÖR VESTERÄS STIFT.
281
Alexander IIl:s bref till biskop Vilhelm i Strengnäs *), hvari
han bekräftar Strengnäs stifts utvidgning öfver Nerike, dock med
tillägg af initialerna Fh. efter rege, med uteslutning af orden et
metropolitano tuo i nyss anförda sats (Upsala hade da ännu
ingen ärkebiskop), utbyte af Eskilo ijiot Adzero ocli af Neeric mot
provincia TMlekarliæ. Dateringen i Alexanders bref lyder:
»Datum Tuscul. VII idus Septembris»; i Paschalis’ åter: »Datum
T. VII idus Decembr. poiitificatus nostri anno septimo». Äfven
här synes således compilatorn sä nära som möjligt smugit sig
efter den föreliggande texten. — Arkebiskop Asger i Lund har för
öfrigt, sa vidt man vet, ej burit titeln af påfvens legat. Tilläggas
ma att Alexanders tvänne bref äro strax efter hvarandra
af-tryckta i »Magna Bibliotheca veteruni patrum» etc., tolfte delen,
tryckt i Cöln 1618, i hvilken samling de först blefvo
bekantgjorda. Härigenom torde en ytterligare utgångspunkt vinnas för
bestämmande af tiden for vår krönikas aflattande.
Paschalis bref, för att återgå till detta, skulle vidare vara
utfärdadt 1105 (hans första ar börjar hösten 1099), d. v. s. vid
en tid, da enligt all sannolikhet Inge den äldre ännu regerade
i Sverige och icke Philip, hvilken konung väl med initialen Pli.
torde a syftas. Formen »Dalekarlia» slutligen har, synes det, ett
alldeles för modernt skaplynne för att kunna vara använd i början
af det tolfte århundradet*), oafsedt anakronismen att ar 1105 tala
om utsträckningen af Vesterås stift öfver detta landskap, till
hvilket kristendomen vid den tiden säkerligen ännu icke hunnit
framtränga. Det bela gar sålunda ut pa ett försök att med hvad
medel som helst skapa en aktningsbjudande biskopslängd för
Vesterås stift, möjligen äfven att at dess utsträckning öfver
Dalarne förskaffa samma urkundliga helgd, som förefans för
Strengnäs stift öfver Nerike.
Vore flere bevis af nöden för att adagalägga denna krönikas
rätta halt, kunde man söka dem i de fruktansvärda misstag dess
författare begär. Den samtida »dekanen Ragvald» kunde
omöjligen låta Bena Henriksson fa biskopsvärdigheten i Vesterås för
sitt välförhållande i slaget vid Falköping 1389, da han redan
1384 omtalas som biskop i stiftet. Lika litet kunde ban pasta
att biskop »Måns» blifvit väld till ärkebiskop i Upsala, men dött,
’) Sv. Diplom. I, n. 58.
2) In Dalom, in Vnllibm äro de former, som under Medeltiden i latinska
texter pläga användas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
