Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
031 JÖRAN PERSSON OCH KONUNGENS NÄMND.
327
särdeles egendomlig, då det ju här gälde danske konungens
undersåtar, som på ett eller annat sätt kommit i besittning af svensk
jord, och icke mindre betecknande är det, att den slutsats,
hvartill Nämnden kom, om rättmätigheten i ett sådant
förfarande af konungen, bygdes på den omständigheten, att det var
de jordegande danskarnes herskare, som brutit freden. Men
saken var nu afgjord och danskarnes gårdar indrogos. För att
härvidlag gå så grundligt tillväga som möjligt, fick Rasmus
Ludvigsson i uppdrag att inlemna fullständiga register på
samtliga jutegodsen. Det sätt, hvarpå denne fullgjorde befallningen,
föranledde Jöran Persson att instämma honom inför Nämnden,
hvarvid han visade, att Rasmus Ludvigsson såsom jutegods
upptagit gårdar, som ingalunda voro det, men deremot uteslutit
verkliga jutegods, och när sedan konungen velat åt sine tjenare
upplata de förverkade gårdarna, hade det händt, att Rasmus
Ludvigsson stält så till, att två personer erhållit ett och samma
gods. Nämnden dömde honom till döden, men konungen gaf
honom nåd *).
Att man friade sig med trovärdige mäns ed förekom icke
sällan, och dessa vittnens antal var vanligen tolf eller tjugu. Dock
nöjde man sig stundom med ett mindre antal. Jöran Persson
och herr Knut Knutsson instämde i början af år 1562 tvenne
finske adelsmän, Erik Arvidsson (Stålarm) till Grabacka och
Mårten Jönsson till Kuriala, derföre att de försummat dels att
infinna sig vid konungens kröning och dels att vara honom följ—
aktige på friarefiirden till England. Den förre ursäktade sig
dermed, att han aldrig erhållit någon befallning att följa med på
resan och att, hvad kröningen beträffade, han af sin ryttmästare
blifvit befald att jämte alla öfriga finska ryttare begifva sig till
Reval vid samma tid. Den senare hade ej heller mottagit någon
tillsägelse om att resa till England, utan i konungens kansli
erhållit pass att begifva sig tillbaka till Finland kort fore
kröningen. Begge skulle »med någre adelsmän» svärja sig frie.
För Erik Arvidsson aflades ed af herr Claes Fleming, Ake
Haraldsson (Soop) och Hans Larsson (Biörnram). Med en viss
misstänksamhet yttras det i slutet af domen: »om denna ed
kan drifvas, hafva de förverkat sitt frälse».
Bekant är, redan förut, huruledes en dräng ifrån Finland,
som på några portar på Norrmalm målat svenska vapnet, de
l) Domb d. 26 April 1567.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
