Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
C A EL SILFVERSTOLPE. 6
andre hafva lagt oss vinn om, derföre gifves nu många tillfälle
att klaga. Men jag beder att I ville göra väl och hjelpa denna
fattiga tjenare, — nåden är bättre än rätten. Hade han icke
så mycket beflitat sig om att rikta konungen och föröka kronans
inkomst, som han hafver gjort, då hade hans sak stått bättre,
än hon nu står. Hafver han, jag och mina vederlikar varit
galne här till dags, och hulpit till rifvande och rappande, vi
vilja näst Guds hjelp förbättra oss och göra bot och bättring».
En reaktion låter sig anas redan af dessa rader. Den lät icke
länge vänta på sig. Redan i början af 1561 var Nämnden ifrigt
sysselsatt med en räfst af ganska genomgripande art, hvarigenom
en stor mängd gårdar blef återstäld till deras rätte egare. Detta
blef ingalunda en följd af de till makten nykomnes begär att
införa en ny tingens ordning, ej heller af den nytillsatta
domstolens ungdomliga ifver att uträtta stora ting, utan helt enkelt
af rättmätigheten i de förorättades anspråk, som icke längre
kunde nedtystas. Det får väl icke anses såsom någon ovanlig
förtjenst hos en domstol, att den låter lagen hafva sin gång,
men man måste dock gifva erkännande åt det sätt, hvarpå
dorn arena i konungens Nämnd i dessa fäll togo vågskålen om hand.
Den, som skrifver Gustaf Vasas historia, niå det tillkomma
att visa huru hans ofta våldsamma regeringsåtgärder hade
Sveriges återupprättelse till syfte. Den tid vi skildra är det ock
vår pligt att göra all möjlig rättvisa.
Det var hufvudsakligast under de första åren Nämnden
sysselsatte sig med dessa undersökningar. Det synes icke otroligt
att konung Erik velat göra sig adeln förbunden genom att på
detta sätt skipa rätt, dock är å andra sidan bevisligt, att de
adliga förläningarna icke af honom i någon nämnvärd grad
for-ökades, utan att tvärtom åtskilliga af de förnämsta bland adeln
nödgats återlemna större eller mindre delar af sina förläningar *),
och 1564 lät Erik anställa sin bekanta räfst om »gods och
gårdar, som frälset och andre rappat från kyrkor och kloster».
Nämndens egen dombok är nu mera, såsom vi förut yttrat,
mycket ofullständig, men den kompletteras i ifrågavarande fall
af de register Rasmus Ludvigsson förde. Några få exempel nia
här anföras.
’) Se H. Forssell, -Sveriges inre historia från Gustaf den Förste», 1, s.
58 - 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
