Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 031
JÖRAN PERSSON OCH KONUNGENS NÄMND.
353
Gestrikland, der folket dock icke kom tillhopa förr än några
dagar senare och då endast ifrån 4 socknar. Emedan de, som
bodde närmast Garpeberget, ännu icke infunnit sig, befalde han
Erik Hansson att begifva sig till dem och sjelf drog han in i
Helsingland, der han höll ting med allmogen. Om de svar han
erhöll pa dessa båda landsting underrättade han konungen
fol-jaude dag l). Allmogen förklarade att icke några lifsmedel funnos,
icke heller folk och brukbara vapen, sedan föregående vinter tre
utskrifningar der hållits, nämligen först af Collart, derpå
afTö-nies Olsson och sist af Heimer v. Saltwedel. Hvarken Erik
Hansson eller Soop kunde få ut en enda knekt derstädes,
hvarföre Soop började underhandla med allmogen oin utskrifning af
hvarje tredje bonde, men då erhöll han till svar, att K. M:t
i egen person gifvit bönderne frihet att icke behöfva draga
öfver fjäll eller annorstädes, utan endast utlemna sina
knektar, hvilket de nu redan gjort. Soop förestälde dem då
deras skyldighet att efterkomma den befallning konungen
senast gifvit och undsätta deras kamrater i Norge, samt
lyckades slutligen vinna deras samtycke att lata hvarje tredje bonde
taga ut, dock med vilkor, att de skulle förenas med det folk,
som Heimer v. Saltwedel hopsamlat der i landet. l)en 16 och
22 Juni mötte Soop bönderne i Medelpad och Ångermanland,
) Körningen hade låtit d. 24 Maj utfiirda en uppmaning till inbyggarne i
Dalarne, Gestrikland, Helsingland, Ångermanland och Medelpad att understödja
Collart. Han bad dem deri besinna deras kristliga pligt att komina sina bröder
till undsättning och visade dem, af hvilken stor vigt dels för hela landet det vore
att behålla den intagna delen af Norge, emedan aunars blott en enda hamn vid
Vesterhafvet skulle återstå, nämligen Throudhetn, så att fienden lätt skulle kunna
ifstänga tillförseln af salt, kläde och andra utländska varor, dels och i synnerhet
för dem sjelfve, emedan, om icke en gräns snart sattes för fiendens framfart,
skulle de snart blifva hemsökta med mord och brand, hvarföre det vore klokast att
tiga fienden till mötes, då det ju, såsom order» föllo, »»ar fast bättre att stämma
i bäcken än i ån». Han sökte iugifva deui mod och hopp om framgång genom
att visa, att norrmännen icke förut ådagalagt något kraftigare motstånd, och genom
förespeglingar om el t godt bvte, som med Guds hjelp skulle blifva riklig lön for
mödan (Kiks-Reg ). I anledning af Soops första rapport oni förhandlingarna
med den norrländska allmogen erhöll han en skrifvelse af konungen, dat.
Stockholm d. 17 Juni, hvari denne ined afseende på den slutliga utgången af Soops
första underhandling, yttrar sitt välbehag öfver »den välvillighet, som finnes hos
vare trogne undersåter i Norrlanden», och då först meddelar han Soop
underrättelsen om förlusten af Stenviksholin och Collarts fångenskap, ehuru han sade sig icke
vara fullt säker derpå. Konungen sade sig vidare icke k ti n na nndvara Soltwedels
knektar, med hvilka norrländiugarne önskade blifva förenade. Han befaller Soop
ytterligare att .skynda till Collarts befrielse, och medsände en öfverlöpare från
Throodhem, hvilken lofvat att föra trupperna öfver fjällen och erbjudit sig att
nedan ifrån Skotland \ärfva fribytare, med hvilka han sagt sig snart kunna
ater-«rö fra Stenviksholm. (Riks-Reg.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
