Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
C A EL SILFVERSTOLPE.
6
icke tillåtit honom »att längre vara ifrån Kammaren, sig till att
lata kurera, än uppå tre veckor», och att han i sitt hem bistått
andra personer med deras räkenskaper. Nu gaf Nämnden vika
och pä dessa grunder dömdes den misshaglige till döden.
Det torde vara svårt att från urkunderna framdraga nagra
bevis, på hvilka man kan stödja det påståendet, att Jöran
Perssons illvilja mot adeln haft sin förklarliga orsak i några röjda
stämplingar frän adelns sida emot »K. Majestät och Sveriges
rike», såsom den vanliga frasen lydde. Konung Erik och lians
gunstling gjorde väl allt hvad de kunde for att tvinga adeln till
det yttersta, men ined en beundransvärd långmodighet bestod
den de mänga och harda profven; den försattes i den ställning,
att väld mot konungen icke längre hade varit väld mot Sveriges
rike. Adeln ingrep ingalunda störande i händelsernas
utveckling. Resningen 1568 var några veckors verk och i spetsen for
densamma stodo konungens bröder. De förde då icke blott sin,
än mindre endast adelns, utan Sveriges rikes talan. livad Jöran
Persson angår, hyste han i förstone ett fiendtligt sinnelag inot
adeln, som egde makt, och sedan han sjelf trängt sig in i dess
krets, blef hans fiendskap fortfarande rigtad mot de mäktige,
som voro adelsmän. Hans egen farligaste makt låg deri, att han
kunde med samvetslösa vittnen bestyrka snart sagdt hvilka
beskyllningar som helst inot hvem som helst. Till alla landsändar
utsände han sina lurande spejare; de blefvo stundom igenkände,
fruktades mer än juten och viste gemenligen att utföra sitt värf
till sin herres belåtenhet. I motsatt fall var deras öde afgjordt.
Att detta spioneri dock icke alltid medförde äskad utgång inå
anses såsom en länk bland bevisen derpå, att Jöran Perssons
begär att snärja sina offer stundom hade i deras oskuld ett ganska
svart hinder att Öfvervinna.
Det synes hafva dröjt några år innan Jöran Perssons
stämplingar mot adeln togo sin början. Frälsemännen stodo
i liflig beröring med den högtbetrodde sekreteraren. Många bref
finnas qvar, i hvilka de till honom frambära i icke blott
ödmjuka utan äfven vänliga ordalag sina ansökningar, att han
matte låta från kansliet expediera och med konungens
underskrift förse deras frälsebref, — en sak, hvarmed man ofta drog
långt ut pa tiden. Var det någon annan angelägenhet, som låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
