Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
C A EL SILFVERSTOLPE.
6
Olof Jensson svarade då, att han fått K. M:s befallning, att
efterse det icke någon olaglig handel bedrefs i Vestergötland,
Dal och Vermland med norrmännen, samt företedde K. M:s bref,
hvilka dock grefve Per förkastade såsom skrifna for flera år
sedan. Olof Jensson försäkrade, att hvarken konungen eller
Jöran Persson befalt honom att straffa någon, utan önskade han
blott erhålla uppgifter om dem, som i ifrågavarande afseende
kunde hafva förbrutit sig, hvarefter han skulle åter begifva sig
derifrån. Grefve Per »blef då illa tillfreds, bet samman tänderna
och sporde honom hvarifrån han nu kom och när han senast
talade vid konungen». Han ville icke svara, att han så nyligen
varit hos konungen, utan »försköt tiden», och skref till Jöran
Persson: »Den grefven har en stor fara för mig och kände mig
väl. Dock på det sista höll jag mig mycket ljufligen med
honom, och blef han deröfver ganska glad, att jag ville draga der
af landet, och tordes jag derefter icke mycket nalkas honom
personligen, i synnerhet som mitt samvete gnagde mig for en
hemlig falskhet» 1). Grefve Pers stund var ännu icke kommen.
Det var först 1565 han föll i onåd, då han såsom fältöfverste
ledde belägringen af Bohus, men icke ville lyda Eriks befallning
att, för att tvinga knektarne att löpa till storms, fora dem pa
flottar öfver elfven och sedan, dà de blifvit utsatta for fiendens
eld, rycka flottarne ifrån dem 2).
I Maj månad sistnämnda är blef grefve Per jämte en stor
mängd af adeln af Jöran Persson instämd inför Nämnden i
Upsala. Att någon befogenhet dertill fans, lär icke lida tvifvel3).
Frågan gälde nämligen adelns försumlighet att fullgöra sin
russ-tjenst 4). Den tid var nu fjerran, på hvilken grefve Per med
saknad tänkte, »då hvar och en gjorde russtjensten efter sin vilja
») Bref till J. P. af d. % 1563 i K. a. Af brefvet framgår vidare itl
personer fatt reda på att han uUäudts såsom spion. Han viste ock att berätta om
ett rvkte att *herr Sten med vilja låtit sig fånga». Spioncringarna på greffe
Per, hvilken i likhet med många sina likar ofta tick uppbära hårda ord af
konungen, foitforo sannolikt under hela Eriks tid. Jmfr Forssell: anf. arb. sid. 63,
not. 1.’
a) Riksreg. d. 15 Mars 1565.
3) Redan i slutet af 1563 befalde konungen Jöran Persson att ställa en del
af adeln för rätta, »som sig icke tillbörligen mot oss och riket förhållit, i det att
de icke hafva haft tillfylles på detta tåg deras hästar och karlar, utan en part
hafver näppeligen hållit halfparten af hvad de borde, somlige äro ock alldeles
uteblifne». Riksreg. d. 22 Nov. 1563. R. a.
4) Att Jöran Persson sjelf föregick adeln med godt exempel i afseende på
ruastjensteu synes deraf, att dä mönstring anstäldes 1566 och brister visade sig
hos alle öfrige, befans han hafva uppsatt 12 hästar i st. f. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
