Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
031 JÖRAN PERSSON OCH KONUNGENS NÄMND.
371
handlingar flera bevis. Bönder trän det at Stnreska huset
för-länta grefskapet, som klagat öfver gärder och körslor, dem ålagda
af grefvinnan Märta Sture, och i början fått medhåll af
konungen, fly förskräckta undan, sedan hennes måg llogenskild Bielke
fatt tala med honom, och magen råder svärmodern i grofva
ordalag att hålla efter dem deras motvillighet» *) o. s. v.
Mandråpare funnos ock bland deras fogdar. Men ingalunda var Jöran
Persson rätte mannen att spela folkets beskyddare. Man skulle
kunna säga, att han delat rättvist mellan hög och låg i det fallet,
att han lika begärligt förtryckte dem begge. Gärder och
dagsverken utkräfdes af den ene ined samma kraft som ryttare och
hästar af den andre, och tortyrredskapen hade han lika fermt
till hands för den ene, som lögner och snaror för den andre.
Hufvudfrågan är, huruvida Jöran Persson verkligen kommit någon
sammansvärjning mot konungen på spåren. Bevis derpå hafva
irke kunnat förebringas ").
Icke blott Nils Stures vänner och anhängare framhöllo huru
omöjligt det för honom var att lyda de hvarandra korsande
befallningar, som utgingo från konungens kansli. Att sådant ansågs
vara icke blott en följd af konungens kända oefterrättlighet vid
hesluts fattande och upphäfvande, utan äfven ett medel att bringa
tjenaren på fall, visar sig af ett inför Nämnden af Jöran
Persson framdraget mål. Dennes systerson, konungens kammartjenare
Peter Yelamsson hade nämligen hört kammarskrifvaren Volmar
Vichman flerfaldiga gånger yttra, »att K. Maj:t låter ställa
sådana instruktioner, att det icke är för någon menniska möjligt
att dem efterkomma, utan måste man på det sista sätta lif och
lefverne till» s). Han kunde icke förmås att upphöra med detta
tal, huru farligt det än var. Derför, äfvensom för andra brott,
dömdes han till döden, men fick af kolningen nåd4).
Det var efter slaget vid Axtorna i Svarträ socken (d. 20
Okt. 1565), som konung Eriks ovilja mot Nils Sture utbröt.
Efter att hafva bemäktigat sig Varbergs slott och stad, drog sig
Nils Boije, åt hvilken konungen, sedan ban fått veta att icke
den danska konungen i egen person ernade taga del i fälttåget,
Litteraturbladet 1838. N. 3. Rec. öfver De la Gardieska arkivet.
r) Geijers förkastande af en slik beskyllning har bekräftat» af de nyaste
nr.(Urkokningarna af frågan. Vi återkomma dertill längre fram.
’) Domboken, protokoll f. d. 30 Jan. 1567.
4) Han befinnes nämligen ett Kr derefter (d 7 Febr. l.%8) hafva fått
befallning af konungen att uppköpa proviant i Vestergötland. (Riksreg.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
