Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
C A EL SILFVERSTOLPE.
6
gelseportarne skulle springa upp. Med friheten, som konungen
gaf honom, följde ock upprättelse, sådan konungen plägade gifva
den. Han förklarade Jöran Persson »alldeles oskyldig» och
bekräftade detta med det djerfva påståendet, att hans anklagare
deri instämde. Detta vederlade han snart sjelf. Då ban ville
använda Jöran Persson i några vigtiga riksangelägenheter, lät
denne förstå, att han icke kunde ätaga sig sådana uppdrag, förr
än ban blifvit fri från alla anklagelser. Hvilka särskilda
uppdrag härmed åsyftas, säges icke uttryckligen; vi anmärka endast,
att talet härom uppstod kort efter det att Jöran Persson erhållit
konungens befallning att åter hopsamla det guld och silfver, som
ur konungeus af fruktan darrande hand blifvit utströdt efter
morden i Upsala. Hvilka personer deremot han utpekade såsom
sine förtalare, är nogsamt bekant; de voro inga andre än grefve
Per Brahe och herr Sten Eriksson, två af dem, som
undertecknat hans första dom och som, da den andra faldes, uppträdt såsom
hans åklagare. Desse erhöllo befallning att skriftligen uppsätta
sina anklagelser, på det att nya förhör måtte kunna anställas,
men synas icke hafva efterkommit denna befallning.
Emellertid hade Jöran Persson i slutet af Februari (1568)
blifvit kallad till konungen i hans fältläger i Småland. Man
hade väl varnat konungen för att taga ett så dristigt steg, men
han lyssnade ej derpå; då en af sekreterarne, Mårten Heising,
gjorde sina föreställningar mot Jöran Perssons återupptagande
till gunst, blef konungen så uppbragt, att ban våldförde sig pa
rådgifvaren och misshandlade honom så att ban deraf ljöt döden l).
Medan konungen lag i fält, hade nu händelserna utvecklat
sig inom landet. Kring upprorsfanan, som hertigarne höjde,
samlade sig villigt ett misshandladt folk. Från fönstren i Stockholms
slott sågo konungen och Jöran Persson npprorsskarorna bölja
fram; det fäns ej längre några medel, med hvilka stormen kunde
besvärjas.
Stockholms murar hejdade för en stund de hertigliga
trupperna. Hertigarne, som blifvit inbjudna att bevista konungeus
bröllop, hade då icke infunnit sig, såsom det allmänt sades, af
fruktan för Jöran Persson. Nu kommo de i stället med ett
ståtligt följe, som hånfullt ropade öfver stadsmuren åt Eriks
knektar och kallade dem Jöran Perssons hoffolk. Desse blefvo då
l) Hist. Bibi. 1878, s. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
