Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöran Perason och konungens nämnd, af Carl Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
031 JÖRAN PERSSON OCH KONUNGENS NÄMND.
391
Dagen efter det sista pinliga förhöret blef Jöran Persson
på det grymmaste sätt aflifvad *) och hans styckade kropp
upphängdes på Brunkeberg, för att konung Eriks blickar skulle
falla på dessa hemska vittnen om att vedergällningens stund nu
var inne.
Jöran Perssons hustru begaf sig öfver till Åland, följd af
hat och misstankar; hans egendomar indrogos till kronan, men
ön del deraf återgafs sedermera ät hans barn.
Den roll Jöran Persson spelade, var af så ingripande art,
att hans historia sammanfaller med historien om de åtta år
konung Erik innehade Sveriges tron. Vår uppgift här har
endast varit att framställa grunddragen af hans personlighet, sådan
densamma ännu lefver i minnet efter tre hundra år. Mäktig
och kunskapsrik var ban i många stycken sin tids öfverman,
men så mycket större blifver hans ansvar. Mot sin konung
adagalade han en trohet, som icke svek. Den enes fall var den
andres, ty lika säkert det var, att konungen, en gång
öfvervunnen, skulle nödgas att åt en rättvis hämnd utlemna sin
gunstling, lika visst var ock denne, i synnerhet under konungens sista
svaghetstid, den ende, som kunde och förstod att gärda omkring
den vacklande tronen, att bevaka den med sin trohet och stödja
den med sin kraft. Men hans grymhet, hans oredlighet, falskhet
och egennytta viste ej af några gränser; de måste af tecknaren
Si var körning Erick i sinne och modh
Til att förråda det höglofliga blodh,
Sin syster (!) till muskoviten sanda,
Men Härren, som i högden är,
Var hennes beskärm och rar henne när,
Halp hans tyranni omvända.
Gudb ske låfpris i alla stund.
Som hånnåm förtogh, så margelundh,
Hans onde upsått afrådde!
Det varit snart för röt t med mordh och med brandh,
Som vittcrligh är bådhe qvinna och man,
Som alle må att klagha».
’) Han bands först vid galgen och båda öronen afskaros långt in i hufvndet;
derefter upphängdes han i galgen en half timme och nedtogs sedan, ladea på
marken och bands vid fvra pålar, hvarefter bödeln sönderslog hans underben och
lår samt båda armarna; &nyo lemnades han en halftimme och derpå slog bödeln
honom på bröstet. I detsamma kom hertig Karl till platsen, hörde hans
jämmer-rap och befalde bödeln afhngga hans hufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
