Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Historia och Kulturhistoria af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
HANS HILDEBRAND.
18
som i de flesta fall, på den jämförande fornforskningens
nuvarande ståndpunkt, icke kan göras, utan att man låter
godtycket spela en allt for stor rol.
Detta är dock en bisak vid sidan af den stora vinst sora
ligger deri, att man i Norden kort efter nuvarande århundrades
ingång tog sig för att studera fornsakerna sjelfva, utan att fästa
afseende vid historia och sägen, att man sökte deras förklaring i
dem sjelfva och i jämförelsen med liknande företeelser inom
andra områden, hvarest det var lättare att finna den tolkning
man åstundade. För 69 år sedan fann dansken Vedel Simonsen
sig föranlåten att söka förklaringen till Nordens stenredskap hos
Nordamerikas Eskimåer och på Söderhafvet s öar och för jämnt
60 år sedan skrifver Magnus Bruzelius, när han redogör för en
af honom undersökt graf: »om det i historien funnes ett
tidehvarf, som kunde utmärkas med namnet stenåldern, under
hvilket ett slägte lefvat i bildning fullkomligt likt med de invånare
på Söderhafvets öar, hvilka i senare tid så ofta blifvit beskrifna,
så skulle man utan tvekan hänföra AsahÖgen till denna mest
aflägsna fornålder». Nu tvekar näppeligen någon att tala om en
stenålder i Europa, i Sverige, men för att kunna göra det,
var det nödigt att kasta undseendet för historien öfverbord, ty
inom den europeiska historien eger denna period icke plats.
Af stor betydelse för den nya vetenskapen blef den
omständigheten, att naturforskarne tidigt togo densamma om hand;
de hade öppna ögon för de ny började etnografiska studiernas
betydelse och beviskraft och de tillämpade på arkeologien
naturvetenskapernas forskningsmetod. Samma företeelse möter
oss allestädes i Europa; utom vårt land var det oftast
geologer, som egnade sig åt arkeologiska undersökningar. De resultat,
som vunnos i riklig mängd, voro i sin nyhet så häpnadsväckande,
att vi förlåta den yrsel de hos en och annan ett ögonblick
väckte, hvilken visade sig i ringakt af den vetenskap, som af
gammalt hade liaft till uppgift att följa mensklighetens öden och
som likväl intet hade att berätta om de tider, hvilkas tillvara
nu var uppdagad. Oppositionen visar, hur pass man i alla fall
kände sig beroende af historien, och detta fick ett rent af
komiskt uttryck, när Gr. de Mortillet gaf sin förtjenstfulla tidskrift,
som sysselsatte sig med de äldsta företeelserna af menskligt lif
i vår verldsdel, den b ras k ande titeln »material till menniskans
positiva historia».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
