Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET. 51
myntvärdets fall och genom införandet af större rymd på
tunnorna. Och till detta kom en än svårare omständighet. Tjära
och beck utgjorde både till qvantitet och värde en synnerligen
stor del af Stockholms export, som utfördes dels af stadens
eget borgerskap, dels ock kanske mest af utländingar, som
togo varorna i retur mot det, de hit infört. Genom
kompaniet upphörde nu med ens denna rörelse. Stockholmsborgaren
kunde ingenting införskrifva utifrån, emedan han saknade
medel dertill, utländingen ville icke längre styra sina färder
hit, alldenstund han icke kunde räkna på några returvaror,
ocli af det lilla, som möjligen kunde införskaffas, kunde den
botniska borgaren ingenting köpa, eftersom äfven
förbindelserna mellan honom och Stockholms borgerskap blifvit
väsentligen rubbade. Dessa missförhållanden skulle visserligen
af-hjelpas, derigenom att kompaniet fick skyldighet att förse
stapelstadsborgerskapet med vexlar på utrikes ort, samt på sina
för tjärans export befraktade skepp införa dess varor. Vidare
skulle stapelstäderna »intressera» i tjärhandeln på det sätt, att
deras borgerskap skulle träda emellan uppstäderna och
kompaniet samt af dessa köpa tjäran och becket Tydligen vanns
dock härigenom icke mycket annat, än att man fick ännu en
mellanhand, som äfven skulle hafva sin del af vinsten. Snart
upphäfdes också detta intressen tsk ap och förhållandena återgingo
till sitt förra tillstånd.
Det efterlängtade målet, säker och jämn afsättning till godt
pris, höll sig också fortfarande i fjärran. Väl var första början
synnerligen lofvande, men snart begynte affärerna gå illa och
afsättningen blifva trög. Från den ena inskränkande åtgärden
drefs man då till den andra. Man hade börjat med att bestämma,
till hvem varan skulle säljas. Ar 1665 måste man äfven
fastställa, huru mycket denne afnämare skulle vara skyldig att
emottaga. Beloppet blef 5,000 läster pr år, som för undvikande
af mannamån hos kompaniet utportionerades på de särskilda
städernas borgerskap. Men den mannamån, som man fruktade
hos kompaniet mot städerna, kunde naturligtvis utöfvas äfven
af dessa städer mot allmogen, och så uppkom nödvändigheten
att reglera äfven dessa parters förhållande till hvarandra. Der-
*) Dessutom fingo de finska stapelstäderna rätt att i kompaniet insätta en
summa af 30,000 d. s. m,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
