Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om det botniska handelstvånget, 1–2, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
61
som ej var be sut en på sina egande hemman, samt den, som
bedrefs af andra bönder. Den förra kallas skärkarlarnes
segla-tion samt fördrogs af borgerskapet utan större svårigheter. Det
senare slaget åter är i egentligaste mening den s. k.
bonde-seglationen samt hade sitt stamhåll i Botniska vikens nordligare
provinser Öster- och Vesterbotten, utan att dock derför alldeles
saknas i de öfriga.
Under Frihetstiden sökte man äfven uppställa en distinktion
mellan segl at ion en i Öster- och Vesterbotten, ehuruväl någon
anledning dertill icke synes förekomma åtminstone i de äldre
handlingarne.
Ursprungligen och innan städer anlades vid Bottenhafvet,
var naturligtvis ali seglation i de trakterna bondeseglation och
äfven i allmänhet fri och obunden. Några inskränkande påbud
förekommo visserligen utfärdade af Gustaf Vasa 1) ; men det var
först i sammanhang med städernas anläggande och uppkomsten
af Stockholms handelsherravälde öfver landsändan, som några
allvarsammare inskränkningar gjordes. Redan 1614 års
handelsordin an tia innehåller sådana inskränkningar, i det ali inländsk
seglation från Botniska viken skall stanna vid Stockholm, och
äfven rätten att lägga igenom Söderström betogs alla, utom
»rätte skärkarlar». Ar 1617 fortgick man i samma riktning samt
tog seglationen från alla andra än dem, som bodde på Aland samt
i socknarne Korpo, Rimitto, Töfsala, Nagu, Kimitto och Ténala2)
(omkring Abo), och som brukade sin näring med fiske, säl fångst
och foglafänge saint med boskap, d. v. s. just rätte skärkarlar.
Desse fingo segla till alla finska samt est- och ingerrnanländska
sjöstäder, men på svenska sidan endast till Stockholm 3). För
de nordligare trakterna, som sålunda gingo miste om sin rätt,
skulle förhållandena ordnas på det sätt, att seglationen skulle
bindas vid nya städer, som i lämpligt antal skulle anläggas, och
der de, som ville idka sjöfart, egde att nedsätta sig. Till följd
deraf uppstodo också under den följande tiden rätt många stä-
*) T. ex. af år 1552, då allmogen i Mustasaari, Kyro, Pedersöre och Salo
socknar förbjudes att fara omkring och idka handel med bönder och ryssar. —
Äfven af år 1528 förekommer ett bref för ungefär samma trakt, som inskränker
dess seglation till Stockholm.
2) Samt i Nylandsskären.
3) I Raumo priv. af år 1616 var i detta hänseende stadgadt, att bönderna
i Vemo, Kaldis och Letala socknar, som mycket brukade segla utrikes med
träkärl, skulle få behålla denna rätt, men både vid utfärden och hemkomsten samlas
på ett ställe att visiteras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
