Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Samtal mellan Gustaf IV Adolf och grefve A. G. Mörner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
utan att det var i stöd af de redan subsisterande lagar och af de
rättigheter, som man trodde ständerna ega, som de reklamationer
uppkommo, som der egde rum«.
Konungen: »Ja, om de visste, huru litet det är roligt att
regera, skulle de kanske mindre fika derefter, men detta hindrar intet,
att der äro de, som söka det».
Jag: »Men om Ers M aj: t tillåter mig att yttra min enskilda
öfvertygelse, så har jag åtminstone aldrig sett saken på det sättet.
Jag var för min del öfvertygad, att Ers M aj: t ville sjelf styra sitt
rike efter som Ers Maj:t fant bäst och enligt de lagar och
författningar, som voro antagna. Men jag trodde, att en del af de
personer, som o ingåfvo Ers Maj: t, för att få en influence, som de ej
på annat sätt sågo sig kunna erhålla, förestält Ers M aj: t sakerna
under en oriktig synpunkt och, för att göra sig nödvändiga i Ers
Majrts ögon, sökt att utsprida misstankar och sätta oenighet emellan
Ers M aj: t och nationen, på det de således skulle skilja Ers Maj:ts
förtroende från nationen och förmå Ers M aj: t att öfverlemna sig
helt och hållet åt deras rådslag».
Under denna replik hade konungen tagit ett mycket alfvarsamt
utseende. Han inföll nu således.
Körningen: »Men sådana personer har jag aldrig känt. Hvilka
skulle väl de vara?»
Jag: »Jag ber Ers Maj:t imderdånigst om ursäkt, men då jag
nu har den nåden tala med Ers M aj: t emellan fyra ögon, och då
jag blott yttrat min enskilta öfvertygelse, så vet jag ej, om jag bör
nämna personer. Skulle Ers M aj: t befalla, att jag i deras- närvaro
får göra det, torde jag icke blifva den enda, som kan nämna dem».
Konungen drog på sig vid detta tillfälle och blef mycket
alfvar-sam saint sade slutligen : »Men om det var Er öfvertygelse, hvarför
kom ni ej vid riksdagen och sade mig det? Efter den vänskap, jag
vist er, borde jag vänta mig clet».
Jag: »Ers Maj:t, jag tyckte mig vara både för ung och af för
litet anseende för att mina anföranden emot män, som voro så mycket
öfver mig både i ålder och rang, skulle kunnat anses annorlunda
än som ett otidigt sqvaller, och följaktligen intet uträttat. Jag trodde
mig således endast böra följa min öfvertygelse om det, som var
rätt, och om Ers M aj: t täcks fråga gamla baron Adelsvärd, skall
Ers M aj: t få höra af honom, att jag ännu den 29 Maj efter slutadt
plenum yttrade mig till honom och ett par andra personer på torget,
att jag vore öfvertygad, att om saken blir konungen rätt förestäld,
ogillar han helt visst hela denna procedur. Jag slöt det deraf, att
om efter den så mycket deciderade pluralitet, som Ers Maj:t hade
erhållit vid voteringen cl. 26, man blott hade låtit det komma till
votering om förståndet af proposition, tycktes det vara tämligen
säkert, att samma ändamål hade vunnits, utan att någon haft att klaga
eller någon våldsamhet behöfts».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
