Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
OSKAR FYHRVALL.
gång åter synes det hafva varit bönderna, som väckt frågan på
tal, i det de haft för afsigt att något utvidga sina rättigheter. *)
Den afsigten gick visserligen icke i fullbordan, men för att en
gång få reda och klarhet i denna ständigt återkommande
tviste-punkt resolverade Kungl. Maj:t, att ärendet, så vidt det rörde
Egentliga Finland och Österbotten, skulle öfverlemnas åt den
kommission, som var förordnad för Finland. Denna kommission
skulle noga ransaka, hvilka trakter borde efter förordningarna
åtnjuta seglationsrätt, samt deröfver insända förteckning till
kammar- och kommersekollegierna, hvilka derefter skulle inkomma
med förslag i ämnet till Kungl. Maj:ts stadfästelse. Emellertid
och tills vidare förblef allt vid det gamla. — I Vesterbotten åter
fick allmogen rätt att föra sin afvel till hvilken med tullplats
försedd stad som helst, nämligen hvad den ined öppna båtar
gitte aff öra; hvaremot ali fart med skutor och större fartyg
blef alldeles förbjuden. 2) Kommissionen grep sig ock an med
utförandet af sitt värf, ehuru den ej kom att sträcka sin
verksamhet längre än till Egentliga Finland med Nyland, hvilken
senare provins vid detta tillfälle dock icke tilldrager sig vår
uppmärksamhet. Undersökningen utfördes enligt upplysningar från
landskanslierna och häradskistorna samt de muntliga berättelser,
som afgåfvo s af allmoge och borgare vid sammankomster med
dem, men den försvårades betydligt af den omständigheten, att
en stor del af de nödiga dokumenten under o freden gått
förlorade. Den seglation, som kommissionen sålunda faktiskt fann,
var åtminstone till utsträckningen ganska betydligt skild från
den, som uppstått genom 1617 års handelsordinantia. Denna
förändring hade försiggått hufvudsakligen efter enväldets
införande »genom hjelp af personer, som gynnade allmogen,» 8) dock
vanligen på vissa vilkor, såsom att förut utbjuda sina varor 3
dagar i närmaste stad och betala tull. 4) Sitt betänkande inlem-
*) 1786 års handl. ang. bondesegl. R. A.
2) Modée I: 379. 1786 års handl. ang. bondeses:!.
3) Städernas i Ab o län inlaga till K. M. 1730. Redan under drottning
Kristinas tid finnas dock resolutioner utfärdade i seglationsfrågan till allmogens
fördel. T. ex. för den nedan nämda Pybämä socken, som 1635 fick rätt att segla
med träkarl o. d. till Stockholm mot skyldighet att först under 3 dagar bjuda
ut varorna åt Nystads borgare.
4) Be orter som sålunda utom de ursprungliga hade förvärfvat sig segla-
tionsrätt voro Pargus socken, Livo ö vid Abo, Lu via kapell och Sastmola pa-
storat vid Björneborg, Pvhämä socken vid Raumo, Nykyrka socken och Lokelax
kapell vid Nystad, Merimasko kapell vid Nådendal, »utom andra socknemän, som
sjelfva gjort sig delaktiga af denna förmån.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
