Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 OM DET BOTNISKA HANDELSTVÅNGET.
109
Lika litet tillmötesgående ådagalades af Åbo läns städer.
Redan föregående år hade de den 27 sept. supplerat sin förra
inlaga med en ny. Enligt denna var det visserligen det
sorgliga perspektivet af deras städers vissa undergång, som i första
hand tvungit borgarne att klaga. Men äfven för Kungl. Maj:t
sjelf uppstode af seglationen så många olägenheter, att deras
pligt som trogna undersåtar bjöde dem att upplysa Kungl. Maj:t
derom, huruledes kronan lede afbräck icke blott i
tullinkomsterna utan äfven i rikets styrka. Till så stora olyckors
förekommande gjordes under åberopande af 1696 års ofta
omtalade förordning åtskilliga inskränkande förslag, som väl icke
fingo någon praktisk betydelse för tillfället, ty resolutionen af
den 16 mars 1739 kom emellan och uppsköt ärendet än en gång,
men som dock uppenbarligen legat till grund för den förordning,
som 1747 verkligen utkom.
Emellertid frodades bondeseglationen under skyddet af de
kungl, resolutionerna, och äfven synes verklig nöd hafva tvungit
allmogen dertill, ty varornas pris i Stockholm, isynnerhet saltets,
synas hafva varit så höga, att allmogen omöjlige kunde stå ut
med att betala äfven hemstadsborgarens vinst. *) Spänningen
mellan stads- och landtbor blef derför allt starkare särskildt i
Österbotten och bröt flere gånger ut i störande uppträden. 1745
egde ett sådant rum emellan socknemännen och borgerskapet i
Nya Karleby. De förra hotade att bygga ett skepp om 500
tunnors drägtighet, då det skulle vara slut med stadens sjöfart,
samt förde sin tjära ned till lastageplatsen dels förbi och dels
igenom staden utan att erlägga tull. Härför blefvo de dock
lag-förda samt af landshöfding G. Creutz beröfvade sin
seglations-rätt samt dömda att sälja sitt skepp. Icke dess mindre
fortsatte de på samma sätt följande året, men blefvo äfven då straf-
bönder under 1739, fastän de voro skattlagda till åker, äng och skog, »med tre
ansenliga fartyg under två resor med hvarje«:
635 tnr tjära. 1 t:a rågmjöl.
474 tolfter enkla bräder. 3V2 Lïb torrt kött.
241 d:o dubbla d:o. 13 1/2 L& humla.
1400 st. hjullötar. 19 Lîb ost,
99 I/bb smör. 2V2 torr fisk.
51V2 fanm ved- 1 L<& fläsk-
14 talg. 1 st. räfskinn.
27 st. handspakar. 2 st. kohudar.
1) 1741 eller 174G på riksdagen klagades högligen öfver brist och dyrhet
på salt, ja, man hade knappt kunnat få köpa något alis. Enligt en handling hade
det gält ända till 32 d. k.m. pr t:a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
