Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Om det botniska handelstvånget, 3–4, af Oskar Fyhrvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
OSKAR FYHRVALL.
hemlandet tor de af gammalt s. k. vackafinnarne, hvilkas
förnämsta näringsfång var tillverkningen af laggkärl och deras
försäljning, ofta på vidt aflägsna orter. När det genom 1636 års
förordning förmenades dem att segla längre än till Stockholm
eller Abo, blef afsättningen så ringa, att stora svårigheter
uppstodo så väl för städer som för landsbygd. Ansökningar om
återfåendet af de gamla seglationsrättigheterna framträdde
derför ganska snart. I början på 1640-talet erhöllo Raumo,
Björneborg och Nystad rätt att segla till Tyskland med träkärl och
derifrån hemföra penningar eller salt. Men när Raumo 1642
begärde att äfven få hemföra spanmål och hampa, nekades detta.
Området, dit segelfärderna fingo ställas, utsträcktes dock, i det
redan 1652, när g r u n d 1 ä gg n i n gs -p r i vi 1 e gi e r n a för Kristinestad
utfärdades, denna stad erhöll tillåtelse att utom de tyska äfven
besegla de lifländska hamnarne, »i likhet med de andra städerna
deromkring.»
Återstå städerna i Österbotten samt de på den svenska
sidan med undantag af Gefle, kuststäderna i Roslagen deri
inbegripna. Af dessa lågo de sistnämda eller Roslagens allt för
nära sin mäktige förtryckare, för att ens någon lindring skulle
kunnat vara möjlig. De svaga försök att återvinna sin förra
frihet, som de i alla fall gjorde, afvisades på grund af »de
orimligheter, som deraf skulle födas», och Kungl. Maj:t sade
sig vilja vara från sådane besvär förskont. Derefter tystnade
klagomålen från detta håll.
Annorlunda blef förhållandet med de nordligare städerna.
Deras klagomål kunde man i allmänhet icke tillbakavisa såsom
ogrundade, ty de hade bakom sig en hel landsändas befolkning,
hvars nödtorft icke med samma lätthet kunde tillgodoses af
Stockholm som Roslagens invånares. När man då icke kunde
eller icke ville upphäfva de nyss vidtagna förordningarna, sökte
man ställa de klagande tillfreds genom ett medel, som måste
förefalla högst märkligt icke minst med hänsyn till de
tidsomständigheter, under hvilka det vidtogs. Ar 1638 eller samma
år som regeringen för att fylla kronans otillräckliga inkomster
måste gripa till de sedermera så olycksbringande frälseköpen,
finnes den nämligen hafva tilldelat åtskilliga städer i Norrland
jämförelsevis betydliga skattelindringar såsom ersättning för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
